(L)evamittilivet

Nu har jag bestämt mig... men det har inte varit något lätt val... känns ungefär som att lämna ifrån sig sin lilla busiga hundvalp eller den söta lilla kattungen, på grund av allergi, fast man egentligen inte alls vill. 

Jag har lärt mig massor; att det skrivna ordets betydelse finns att höra i läsarens huvud, att det finns engagerade vänner och medmänniskor utanför den inre sfären som bryr sig, att det är fantastiskt kul att skriva när man har mottagare och får respons, att det krävs omtanke, eftertanke och ansvar att skriva och fotografera offentligt, att det är fantastiskt kul att skapa och att om det finns en mening och en djupare betydelse med det skapta, som andra kan ta till sig, känns det helt fantastiskt...
    

Trots dessa nya insikter så känner jag att mitt val är rätt. Min blogg skulle från början bara handla om vardagliga tankar och funderingar, som förvisso skulle beröra och så tankefrön hos andra, men som inte skulle handla om mig, min familj och mina privata angelägenheter... för vem skulle vara intresserad av det? Med tiden har min allmänna blogg mer och mer blivit något av en dagbok där vardagliga tankar och funderingar har fått ge plats åt mer personliga inslag. Inslag som inte bara gällt mig utan också mina närmaste. Det var inte tanken från början...

När jag nu snart, p g a min sjukdom, kommer att gå in i en period av behandlingar, så vet jag att min blogg kommer att präglas av mina känslor och tankar kring detta och därför väljer jag att lägga ner min älskade 

"(L)evamittilivet!".

Jag vill tacka de 40-50 kända och okända läsare som följt min blogg dagligen! Jag vill också tacka den handfull medmänniskor som engagerat sig och skickat positiva, glada och uppmuntande kommentarer till mina inlägg. Det är tack vare er som mina 385 inlägg, under precis ett år, har blivit till en "levande" blogg. En "levande" blogg som nu går i graven...

Jag älskar nu mer än någonsin att skriva och fotografera och jag har verkligen funderat över vad jag ska göra av dessa nya intressen. Jag har en ny mapp i datorn som kanske någon gång kan bli till en bok eller en "tankesamling"... vi får se.  

Dessutom finns det en tanke om att så småningom starta en ny blogg som inte ska handla om mig och min familjs tankar och känslor utan om vardagliga saker som människan kan förundras över och lära av, små guldkorn i vardagen...
Kan kanske bli  (L)äramittilivet  eller varför inte  Upp(L)evamittilivet ...

Ni får hålla ögonen öppna.





Tack för mig och var rädda om er!
Miljoners kramar från mig!


(Ironia, Fransesca och Evy hälsar och tackar också!)

Hortlax kyrkogård är väldigt fin. Jag har flera bekanta som ligger begravda där, som blev tvungna att lämna detta livet allt för fort, dessutom ligger Caroline Stenvall begravd där...


Själv funderar jag inte över var jag kommer att begravas, för det lär dröja åtskilliga decennier innan det blir dags, åtminstone om jag får bestämma. Så det så!




TREVLIG HELG! 

Jag kommer att få influensavaccin innan själva behandlingen, men det är ingen större brådska. Ett provsvar har nämligen kommit in till Infektion i Sunderbyn och det visar högst normala levervärden!

Det ska tolkas så att min lever ännu inte har tagit skada av den inflammation som jag har och har gått med i så många år... Känns underbart att höra! Blir ändå inte att fira med alkohol för min del, men med laxgratäng och en biskvi! Det är jag baske mig värd!


- Ett av stegen på den långa trappan är taget!





- Yippie! Jag är på gång...




Tomas Ledin - Vi är på gång



Måste bara få visa hur fantastiskt fin den orkide´ jag fick av eleverna och deras föräldrar är...




Aphrodite heter den... Inte undra på!



- Tack än en gång!

//(L)evamittilivet

- Jag vill ha influensvaccinet NU!
Tydligen så ligger halva klasser och skolor i vår kommun i influensa just nu. Bergsviksskolan är undantaget än så länge...


Jag tror inte att jag kommer att prioriteras före andra (och kanske jag inte ska det heller) men jag hoppas att jag inte ska behöva vänta allt för länge. När vaccinet är taget så får jag starta upp Interferon-behandlingen. Jag vill starta behandlingen så frisk och alert som möjligt och inte efter en rejäl influensa då man är nedbruten och trött.
 

Jag äter rätt sorts mat, försöker sova bra och ska försöka få upp flåset lite på min motionscykel innan behandlingen... jag laddar!


Jag är så fokuserad på det som komma skall, att jag upplever att jag har förändrats. Jag har tidigare satt mig i mitten i fikarummet för att inte missa något och för att kunna delta i alla roliga diskussioner. Jag har tidigare pratat länge och väl med alla. Jag har tidigare skrattat och skojat dagarna i ända. Inte nu... jag laddar!


Jag är sammanbiten. Jag är fundersam. Jag drar mig undan. Jag vill göra färdigt. Hoppas ingen tar illa upp och misstolkar mig, för det enda jag gör är att... jag laddar!


Nu ska jag cykla en halvtimme framför TV:n till "Halv 8 hos mig"...
det är så jag laddar!


- Laddat vare här!
Hejsvejs!

Jag går igenom den s k "chockfasen" väldigt fort. Det kan bero på att de chockartade besked jag har fått har varit besked om allvarliga sjukdomar som har drabbat mig. Jag har känt så starkt att sjukdomen finns inne i min kropp och om än jag försöker "springa ifrån" den så finns den kvar. Jag har haft alternativen att förneka och förtränga sjukdomen och låta den härja fritt eller att acceptera den, lära mig leva med den och ta kontroll över den och situationen.



Jag får ofta höra att jag är så stark och det är jag nog, jag vägrar att låta sjukdomen ta kommandot över mitt liv, men däremot upplever jag ofta att jag är ensam mot sjukdomen, det är jag mot den. Jag har Ulf, mina barn, mina föräldrar och syskon och mina vänner som är ett otroligt stöd, men mot sjukdomen som härjar i min kropp är jag ensam, kampen står mellan oss. Jag vann kampen mot leukemin och jag ska vinna kampen mot hepatiten också.



Hörde en ny låt på radion idag som var fantastiskt fin och den beskriver en del av det jag känner inför sjukdomen och den stundande behandlingen...



- Standing strong, I´m on my own, no more times for crying feeling sorry for my self,  I lived and I´ve learned, I´ve crashed and I´ve burned, I´ve hidden from all the pain try to make it go away, nothing can go wrong when I´m standing strong...

Sarah Dawn Finer - Standing Strong



Jag ville leva då, jag vill leva nu och jag vill leva sen...
och det ska jag göra!



Ha det som bäst!
//(L)evamittilivet

- Tänk ändå mamma vilken tur att du fick blod under din leukemi, annars hade du inte levt idag...

- Jo, Milla det är sant... men det var ju för fanken Hepatit C-blod!

- Nu ska du inte vara bitter, om än det nu visat sig att det inte var det bästa blodet, så lever du ju trots allt!

- Gullunge! Så sant; JAG LEVER (om än med en inflammerad lever)!











Ni kommer väl ihåg kvällsbönen?

-  ... å´ gör så att vi aaalltid får va´ tillsammans lillfamiljen, AMEN!






TACK för att ni finns lillfamiljen!

(Å´ tack för att JAG finns!)

Vill tacka alla underbara elever och föräldrar för ert förtroende och ert stöd! Ni är bäst!
Tusen tack för den fanatstiskt fina orkidéen! Jag älskar dessa blommor...








Många kramar från omtumlad men glad och optimistisk fröken!

I går kväll träffades personalen från skolan för att fira U-B som fyllt 50 år.


Temat för kvällen vara japan! Vi var utklädda till geishor (och samurajer?), åt sushi, tränade japanska fraser och lyssnade på japansk musik. Någon testade saké, själv drack jag Blue Nun, alkoholfritt vitt vin och en alkoholfri veteöl (blääh). Det är den alkoholfria linjen som gäller för mig hädanefter, tänker hjälpa min lever att få leva ett så drägligt liv som möjligt trots inflammationen, men det känns inte som någon som helst uppoffring, jag kan ha kul utan alkohol.



Kände mig dock rejält trött (efter en händelsrik vecka) och hade riktigt ont i mina fötter och där vid 23.00 och tackade jag för mig och för den mycket trevliga kvällen!




- "Anti-sayonara" eller var det bara "Sayonara"?



Bilden på "Blue Nun" är lånad från www.spendrups.se (bara så ni vet...)

  




- Alfabetet?

- Mmm...



-Men varför saknas A, C, L och M?

- Gillar inte dem!



- Varför då?

- AML (Akut Myeloisk Leukemi) och Hepatit C!



- Men utan dessa bokstäver kan man ju inte skriva!

- Kan man visst; TRO, HOPP, VI, TOKIG, PUSS, SÖT, EUFORI... 



- Visst... men har du tänkt på vad de fyra bokstäver du INTE gillar kan bilda för ord?

- Inte en chans!



- C A L M!   Det betyder "lugn" på svenska...

- Hmmm!





OK, jag ger mig (tror jag)!
Trev_ig  he_g!


//Kram från EVY!

Besöket i Sunderbyn gick bra.

Prover är skickade för att bestämma graden av inflammation och påverkan av levern.

Behandling kommer att startas upp så fort jag har tagit influensavaccinet.

Känns bra! Mår bra! Är optimistisk!

Inte bitter...... men frågan finns fortfarande...

- VARFÖR har detta aldrig upptäckts under alla dessa år, genom alla provtagningar och tester, vid någon av alla efterkontroller?

TACK för alla hälsningar och uppmuntrande ord!
Det betyder mycket!

Kramar i massor!

Nu kan jag berätta... för nu vet min familj, min släkt och mina närmaste vänner, mina arbetskamrater och mina elevers föräldrar...




VID BLODTRANSFUSIONER UNDER MIN LEUKEMI I BÖRJAN AV 90-TALET HAR JAG BLIVIT SMITTAD AV



KRONISK HEPATIT C... EN KRONISK GULSOT... EN KRONISK LEVERINFLAMMATION.




Jag har aldrig haft några symptom på gulsot. Den upptäcktes av en slump för ett par veckor sedan. Smitta sprids via blodet vid blodtransfusioner eller via injektionssprutor som kommit i kontakt med smittat blod. Ingen i min familj är smittade trots att de har levt med mig i alla dessa år. Jag har ingen skyldighet enligt smittskyddslagen att meddela någon annan än mina behandlande tandläkare och läkare, men jag har valt att gå ut med det offentligt för att ingen ska behöva höra det på omvägar och känna oro och rädsla för smitta.


Jag känner mig frisk och tänker fortsätta betrakta mig som frisk så länge jag är det...
och det vill jag att ni också gör.


I morgon ska jag till Infektion på Sunderby Sjukhus för vidare utredning.
Jag hoppas på behandling vilket kan stoppa upp förloppet.



Punkt!

Om drygt två månader så flyttar vi till en ny lägenhet på Storgatan 86 i stan!

Det är en stor och ljus 3:a på 88 kvm med stort vardagsrum, stort vinkelkök och stor balkong liksom två toaletter och ett stort vindsförråd. Däremot sänker vi standarden rejält då lägenheten är från 50-talet med omodern köksinredning och gammal frys och kyl. Men vi menar att det viktigaste med en lägenhet är att planlösningen fungerar och att det finns utrymme för både umgänge och avskildhet.


Att hyran dessutom blir nästan 2 000 kr billigare trots att lägenheten är 20 kvm större än den vi nu har gör ju heller inget.






Kul med något roligt att se fram emot...
(flytta allt ett kvarter bort, men tre våningar upp utan hiss...)!





Kram från mig!

- Fånga dagen, fånga stunden, fånga allt det fantastiska som finns att uppleva just nu...
Fånga det med kamera så finns det bevarat för all framtid. 



Klicka för större bilder!


Carpe Diem - Fånga dagen

                                                                                                                     


Höst, frost och ljus möts...



Frostmorgon, - 4 grader kl. 7.30 den 3/10 i Rönnberget.



"Tankstation" Rönnberget



Rönnberget är en fantastiskt fin plats och "tankstation" där man där man samlar sina tankar och där man "tankar" sin kropp och själ. Tack för att jag kan dela mina tankar med dig Ulf!
"Tank you"!



Puss du finaste!

Frida & Ratata - Så länge vi har varann (1987)



Nu far vi till stugan i Rönnberget och ska bara njuta av hösten, livet, solen och varandra!

- Gör det samma!