(L)evamittilivet

Nu är det färdigt... nu är det jag som ska ta hand om mig och bry mig om mig på ett mer medvetet sätt. Jag är 45 år och väger för mycket, har ont i min rygg, är så stel att jag har svårt att ta på mig mina strumpor och jag har ett blodsocker som far upp och ner som i ett fritt fall på Liseberg. Jag vet... jag är bra som jag är med mina valkar både bak och fram, peruk, ytliga åderbråck, hudbristningar och hallux valgus på höger fot... Just därför måste jag ta hand om mig.



Jag är i den åldern då jag står högst upp på trappan och nu börjar det gå nedåt. Det är helt OK alltså! Jag har tänkt åldras med heder, jag har tänkt resa och jag har tänkt unna mig guldkant i tillvaron i form av goda middagar, fester, vackra kläder, smycken, smink, teatrar, bio mm. Jag har helt enkelt tänkt ha skitkul i framtiden trots att jag åldras, eller borde jag säga tack vare att jag åldras? Det finns ju faktiskt ingen garanti att någon av oss kommer att åldras, jag om någon vet.

Ibland är det ödet som spelar oss ett spratt men ibland är det vårt leverne som gör att våra dagar blir färre än andras här på jorden. Å´ jag har då banne mig inte tänkt förkorta livet genom att äta en massa billig choklad, fettdrypande janssons frestelse, transfettig gräddglass och skinka med svål. Jag har heller inte tänkt bli liggande barfota framför TV:n med flottet blänkande om hakan, zappandes mellan Äntligen hemma och Landet runt  för att i pauserna be om min insulinspruta eftersom jag har så ont i kroppen att jag inte kan ta mig upp ur soffan... Nu är det färdigt fru Norberg! Skärp dig kvinna!


En bekant i 40-årsåldern, drabbades av en hjärtinfarkt strax före jul. Han akutopererades i Umeå och fick komma hem dagen före jul. Det gick bra tack och lov! Men man får sig en funderare... Livet är så fantastiskt och det får inte sluta för tidigt, inte om jag får bestämma...