(L)evamittilivet

Jag har varit på kurs i dag i Storyline. 
 
En storyline är en berättelse med en röd tråd som är väl förberedd av  pedagogen/läraren. Vad ska eleverna ha lärt sig efter arbetets slut? Hur ska arbetet introduceras? Vad kan skapas med kreativt material? Vilka "problem"/utmaningar kan dyka upp som ska leda till värdegrundsfrågor och samarbetsövningar. Hur varvas teori och praktik? Hur håller man karaktärerna vid liv? Hur presenteras arbetet när det är klart? Hur mäts måluppfyllelsen? Hur utvärderar gruppen?

Att arbeta kring Storyline innebär först och främst att alla skapar sig en karaktär (en docka, figur) med namn, ålder,  intressen och egenskaper. Karaktärerna ska ingå i en familj som tillsammans ska skapa sig ett hus och en  gemensam historia. Karaktärerna presenteras sedan för övriga grupper, som i sina hus bor i samma kvarter. Alla familjerna kommer att utsättas för diverse utmaningar och får lösa dessa tillsammans på ett kreativt och konstruktivt sätt. Till exempel så kanske det en morgon visar sig att fönsterrutorna på deras hus blivit sönderslagna, vad har hänt? Hur tar man rätt på det? Vad gör man? Vem ringer man till? Hur tillverkas glas? Vad är det gjort av? Kan man själv sätta in ett nytt förnster?
 
Någon hittar en mus i huset. Hur ser möss ut? Vad lever de av? Var finns de? Ungar? Ålder? Vad gör man om man får möss i huset? Hur ser musens spår ut? Vad äter den? Vem äter möss?

Det kanske sedan visar sig att det ska flytta in nya grannar i kvarteret, som kommer från Somalia. Hur  gör man? Vad säger man? Var är Somalia? Vad äter man där? Hur klär man sig? Vad jobbar man med i Somalia? Hur ser somalier ut? Tror man på Gud? Vad ska de göra i Sverige?
 
En Storyline avslutas med en fest. Varför inte en inflyttningsfest för de nya grannarna?

Det är med andra ord bara fantasin som sätter stopp för hur en storyline kommer att utvecklas. Men ett är säkert; barn älskar att arbeta på detta mycket kreativa sätt och elever som har det kämpigt av en eller annan anledning brukar finna sig väl till rätta med detta varierande, "handfasta" och skapande arbetssätt. Jag tror att det kommer att passa som "handen i handsken" att kombinera Storyline och ASL - Att skriva sig till läsning... Jag lovar att jag kommer att återkomma i ämnet... med både text och bild.

Jag är ju förresten redan inne i tänket med olika karaktärer... ta bara mina bloggkaraktärer "Fråga Francesca", "Optimistan", "Pessimistan", "Vinterprataren" och "cineasten Eva"... schizofrent... ja visst, men kul! Jag förstår att barnen tycker att det är lättare att uttrycka sig om man får vara någon annan.

Kanske borde testa hemma också... att spela rollspel? Varför inte? Sjuksköterska och patient? Polis och bov? Eller  varför inte pilot och flygvärdinna? Hmmm... kan bli MYCKET intressant!

Fortsättning följer... not! Sorry!