(L)evamittilivet

Vår stora, fina och fräscha toalett har jag varit jätteglad över tills nu i veckan då jag förstod att någonting i byggkonstruktionen är fel; golvet lutar precis där jag brukar ställa min badrumsvåg. Till råga på allt så lutar golvet olika från dag till dag. Det känns inte alls bra... tänk om golvet ger vika och jag en morgon hamnar i Ruts toalett i våningen under... eller åtminstone ett av mina ben. Jag upptäckte felet då vågen visade olika vikt från dag till dag, och då ofta uppåt på skalan. Då jag lutade mig lite lätt framåt så visade vågen en annan högre vikt och lutade jag mig bakåt visade vågen lägre siffror. Lutade jag mig nog mycket bakåt lyfte framdelen av vågen och balanserade på ena kortsidan och visade det jag tror är min rätta vikt... 



 Detta sätt att väga sig på kändes omständligt och tog förbaskat ont i ryggen så jag bestämde mig för att flytta fram vågen till mitten av golvet... Det skulle jag inte ha gjort... för nu visade det sig att det inte bara var golvet som var i behov av åtgärder... Vågen blev galen och visade vikter som jag befann mig på för några veckor sedan. Jag bytte batteri men problemet kvarstod. Vågen ska ut! Får plocka fram den gamla, fula, bruna Braunvågen från COOP. Den är pålitlig,  dessutom kan man själv ställa om nollpunkten med en liten ratt längst fram om man misstänker att golvet lutar och vikten är missvisande.


Till sist undrar jag om någon har hört talas om den nya maginfluensan som nu härjar i vårt lands norra regioner och som benämns gastronomisk morgonmage? Den ter sig så att du varje morgon tidigt känner att ; "YES nu bär det i väg till toan för att lämna ifrån sig diverse slaggprodukter... perfekt timat innan invägningen". Men se då kommer symtomerna på sjukdomen... Det kommer ingenting! Hur länge man än sitter! Om än man har gjort Anna Skippers mag- och tarmgympa strax innan! Och bittert nog... om än det är måndagmorgon och vikten ska registreras på Viktklubben! Nänä... sådär vid 5-6 snåret på eftermiddagen DÅ kommer peristaltiken igång... då passar det... efter att ha fått gå en hel dag med ofräsch och olustigt (g)astronomiskt uppsvälld mage på jobbet. 


Jag vet... det GÖR inget att det inte syns att jag har gått ner 7 kg... jag vet... men nog skulle det vara kul. Som till exempel när min rektor tittade på mig och min gastrokula och fundersamt frågade "Har DU gått ner så mycket i vikt?" Då ville jag bara skrika;

"- JAA, det har jag men det syns inte för jag lider av gastronomisk morgonmage, men det vet väl du inte vad det är?"

Men det kunde jag ju inte göra... jag kunde ju uppfattas som stingslig och sur och dessutom så hade hon ju kunnat skicka hem mig eftersom jag var sjuk och det ville jag ju inte...