(L)evamittilivet

Snart måste Milla, och alla andra ungdomar som går ut gymnasiet i år, ut och söka jobb hos olika företag i kommunen. TUFFT!!! Jag avundas dem inte som måste slå sig fram, vara socialt kompetenta, ha arbetslivserfarenhet OCH utbildning innan de ens har lämnat gymnasiet!

När de sedan ska söka jobb förväntas de ha en välskriven CV med sig, innehållande mål (?), profil, yrkeserfarenhet, utbildning, språkkunskaper, fritidsaktiviteter, meriter och referenser med medföljande personligt brev. Hur lätt ät det när det är det första jobbet man söker? Kan nog bli rätt så många glipande, tomma rader på CV:n om man inte har en livlig fantasi eller ett stort ordförråd  och en rejält god självbild tillsammans med god skrivförmåga, om man inte kopierar någon annans fina CV från nätet vill säga. Dessutom förväntas det att ungdomen ska vara framåt och vältalig, m a o socialt kompetent... hur lätt är det när man aldrig tidigare har haft ett längre jobb, utan bara befunnit sig i skolans skyddade värld?


Det skulle vara intressant att göra en undersökning bland dagens ungdomar som nu lämnar gymnasiet, om hur de ser  på sin framtid i denna tid av varsel, uppsägningar, konkurser och lönesänkningar. Jag kan inte tänka mig att dessa dystra tendenser ökar ungdomens framtidstro och självförtroende inför sina första trevande försök att få jobb.

Jag har tyvärr inte några kontakter på arbetsmarknaden som kan hjälpa dig Milla, men jag hoppas och tror att det finns arbetsgivare där ute som så småningom kommer att se vilken fin, duktig, empatisk, godhjärtad, noggrann och plikttrogen människa du är och som förstår att du skulle vara en resurs i deras företag om än din CV kanske inte kommer att vara den mest imponerande och om än du inte är den mest vältaliga och socialt kompententa... Alla kan ju som sagt var inte vara "megafoner"... ibland kan "Less is more" vara ett vinnande koncept...