(L)evamittilivet

Världen blev sig inte lik den dagen mormor Anna dog för 6½ år sedan. Världen förlorade en mycket stor personlighet och en kämpe som man antingen tyckte väldigt mycket om eller som man hade svårt för. För mig var hon en stor förebild när det gällde att slåss mot cancern. Hon drabbades i unga år av sjukdomen och opererades för sin på den tiden kallade "kräfta" vid ett flertal tillfällen men hon kom alltid tillbaka. Vid äldre dar drabbades hon av flera hjärtinfarkter men återhämtade sig. Hon var nog något av ett medicinskt under. Dessutom hade min mormor "gåvor" som gjorde att hon "såg", kände på sig eller fick varsel om olika saker som skulle komma att hända.


Jag kan stolt konstatera att jag har fått min mormors kämpaglöd och "jävlar anamma", att jag har fått hennes "förmågor" att "se" (om än jag stundtals bett om att få slippa) och sist men inte minst sägs det att jag, mamma och min mormor är så lika varandra och det är jag stolt över.


Var än du nu finns mormor så önskar jag att du mår bra, inte har ont, får se Glamour, plocka bär, ta dig en snus, fiska, spela bingolotto och poker, mata småfåglarna och räven, skälla på borgarna och äta en massa god mat. Jag hoppas också att du finns i vår närhet och kan följa med i det som händer i våra liv fast än du inte finns hos oss rent kroppsligt.