Fettkriget är löst!

Ett storkrig är på gång mellan å ena sidan anhängare av tallriksmodellen (med lite fett) å´andra sidan förespråkare för LCHF (få kolhydrater och mycket fett). Vem kommer att vinna? Det beror naturligtvis på vem man frågar; självplågare eller livsnjutare. Vad alla "förstå-sig-på-are" glömmer är ju att först fundera på vad syftet med dessa två livsåskådningar är. Är syftet med dagens intag av föda att kunna äta gott, gå på fest och äta gratänger med ost och grädde, att hålla blodsockret på en jämn nivå och minimera risken för att drabbas av diabetes utan att för den skull bli fet? Eller kan det vara så att månniskans syfte med sin kosthållning är att minska i vikt, känna sig fräsch och välfylld av vitaminer och mineraler, med ett minimalt intag av fett men med ett ständigt sug efter det förbjudna (mer mat och sötsaker).

Båda sidorna har en poäng. Jag vet... Ingen av metoderna är bättre än någon annan när det gäller viktminskning. Men... när det gäller den framtida hälsan och risken för att utveckla tidens välfärdssjukdomar som diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar så måste man ju inse att LCHF är metoden framför andra. Blodsockret hålls på en jämn nivå och insulinpådraget blir minimalt vilket minskar sötsuget och minskar fettinlagringen (insulin lagrar fett i kroppen). Kan man dessutom gå ner i vikt genom att äta grillat, såser, grädde, nötter, grönsaker (måste jag ju också skriva in), ett par vinglas, mörk choklad m m så känns då valet väldigt enkelt för mig.

Summa sumarum; Välj metod efter vilken personlighet du är, men mixa ALDRIG de båda metoderna för då kan du redan nu boka ett möte med en diabetesläkare eller varför inte en enkelbiljett till thorax.

Jihaa, fettkriget är löst tack vare mig!

Tack o tack för tacos!

Har gjort en högst ovetenskaplig studie kring elevers fredagsmatvanor. Min undersökningsgrupp kallade matsituationen för "fredagsmys". 75 % av elevunderlaget åt var eller varannan fredagkväll tacos. Vad är det för fel på räkor på burk, fattiga riddare och varma mackor, hemgjorda (brända och översaltade) popcorn eller radiokaka (med så mycket kokosfett så den halkade ur handen), vilket var vårt "mys" på fredagarna för 30-35 år sedan. Det känns då helt klart mer svenskt än tacos... Hur uttalas den ens? taakos,tackoss, tackås eller heter det egentligen alls tacos? En del hävdar att det faktiskt heter Tortillas, eller skulle jag säga Tortilljas? Hmmm. Som min son skulle ha sagt; Same shit different names.


Wikipedia;
Taco (
spanska, 'bunt', 'kloss') är ett mexikanskt sätt att äta olika maträtter med hjälp av ett pannkaksliknande bröd av majs- eller vetemjöl kallad tortilla. I det mexikanska och centralamerikanska köket är tortillan oftas av vitt majsmjöl och serveras mjuk och varm. Gult, blått eller rött mjöl kan förekomma. I tex-mex-köket används ofta så kallade tacoskal av torkade majstortillas gjort på gult majsmjöl. Tortillan fylls med kött, bönor, sallad och såser och bildar en taco.

Hur som helst... Tack gode gud för tacosen. Supergott, superhot, supersnabbt, superfestligt och superGI-igt om man utesluter själva tacobrödet vill säga (men vänta nu... heter det tacos då?).

Btw... Nothing else matters - Metallica (min absoluta favorit just nu)!


Tack!

Tack för härliga kommentarer på mina inlägg mamma, brorsan och Linn. Är nog inte alla som kan säga att de får kommentarer av 50% av sina läsare. Känns underbart att någon vill läsa det man skriver!



Fortsätt gärna läs mina tankar och filosoferingar!
Kramar från mig!

Jag går på GI!

Vad fanken står nu GI för? Alla slänger sig med det nya modebegreppet; Nej tack, jag GI:ar eller Perfekt GI-mat det här eller något i stil med Pasta? Inte för mig, jag går på GI. Det finns hyllmetrar av GI-kokböcker. Det finns GI-klubbar. Det finns GI-godis på hälsokost. Men vad i hela världen stod nu GI för? Någon som minns? Glupskt intag av glykogeniskt insulin? Garanterad insulinchock? Galen idiotimat?

Hur som helst så har jag ALDRIG i mitt liv ätit så mycket fett som sen jag började med GI! Sjukt mycket fett! I går så mycket så att jag mådde illa; två 90 gr hamburgare stekta i mängder av smör, med massor av ost, dressing och majonäs, kaffe med en stor bit mörk choklad och en näve nötter. Jag har nu "fettat" i fyra veckor och har gått ner ca 3,5 kg.

Fördelar; ruskigt god festmat alla dagar i veckan utan dåligt samvete ( t o m ett eller ett par glas vin när andan faller på), snabblagat (inget ris eller potatis som ska koka i 20 min), kan bjuda hem vänner eller bli bortbjuden utan att någon behöver märka att man bantar (märker bara att köttet och bearnaisen tar slut väldigt fort) dessutom tänker alla; Men GUD vad hon äter, borde inte hon tänka på vikten? (i stället minskar man i omfång sakta men säkert).

Nackdelar; tungt att bära hem allt fett och alla proteiner från COOP var och varannan dag, dyrt (det är dubbelt så dyrt som Viktväktarna och femton gånger så dyrt som svältkurer typ fasta) dessutom är det rätt besvärligt att alltid behöva ha en servett i bakfickan för att torka bort fettet som ständigt blänker på hakan.

Fördelarna överväger dock nackdelarna, dessutom får man ju chans att känna sig klart inne när man säger att man går på GI (hoppas inte någon oinvigd tror att man går på någon ny innedrog). Går man dessutom ner en hel del i vikt blir man föremål för allas intresse (GI; garanterat intressant?).

Dagens visdomsord: Ät medan du kan, i morgon kan det vara förbjudet!


Löss? - Nej tack!

- Fröken, vilken tur att du har peruk!
- Jaså, hur menar du?
- Jamen då kan ju inte du få löss!
- .... Nää...  just det!...



Dagens visdom; Det är inte hur man har det, utan hur man tar det!


Bärzika-Tidningen

Jag har den stora förmånen att vara "chefredaktör" på Bergsviksskolans skoltidning Bärzika-Tidningen. Det är tredje året i rad som jag "basar" över ett gäng media- och skrivsugna elever från årskurs 4-6, Detta läsårs redaktion slår alla andra. Det jobbas utan pauser på raster, under lektionstid och på fritiden. Alla 14 i redaktionen gör sitt yttersta, för det som de flesta tycker är det roligaste som händer under skolveckan, arbetet med skoltidningen.

Om en vecka ska vi till stadens "stora"  tidning; Piteå-Tidningen på studiebesök för att förhoppningsvis få lära oss hur proffsen gör. Efter besöket har vi tänkt oss en "promotionsrunda" på Norrmalmskolan. Dagen till ära serveras vår "nationalrätt" palt i skolrestaurangen. Bussarna i vår kommun går tyvärr inte allt för ofta men om jag frågar eleverna i redaktionen så tycker de nog att det är helt OK nästa vecka för p g a detta måste vi stanna längre i stan och får då gå och fika någonstans innan vi kan bussas hem till "byn".

Läs vår tidning och tipsa andra, gammal som ung att läsa den.
Håll till godo!

Bärzika-Tidningen

Vad gör du?

Har du någon gång tänkt på att ord och fraser kan betyda väldigt olika saker beroende på när de sägs, i vilket sammanhang de sägs och hur de sägs. Ta till exempel en sådan enkel fras som "Vad gör du?". Om man betonar på första ordet; VAD gör du? blir betydelsen ungefär "Vad i h-vete håller du på med människa? Om man betonar andra ordet; Vad GÖR du? blir betydelsen något i stil med "Eftersom du annars aldrig gör något, behöver du inte ens tänka tanken på att försöka dig på det där."  Om man då till sist tänker sig att betona sista ordet i frasen istället skulle det bli; "Vad gör DU?" blir betydelsen helt klart "Tror du att du är nåt eller?. Rätt enkelt eller hur?

Om man nu tänker sig att de som är medvetna om det svenska språkets intonation och fraseringar helt plötligt får behov av att vara extra tydliga i sina uttryck, vad ska de då göra? Jo, de lägger helt enkelt till en del gester, kroppsspråk och miner till uttrycken. Tänk dig själv fjollan som himlar med ögonen och vinkar lätt med handen när han frågar med pipig röst "Vad GÖÖR du?" vilket egentligen betyder "Men GUD vad pinsamt": Eller den frånskilda medelålders kvinnan som helt plötsligt blir uppvaktad på ett närgånget sätt och fnittrande frågar med blossande kinder "Vad GÖR du"? vilket då helt plötsligt betyder "Våga inte sluta nu". För att inte tala om den utarbetade trebarnsmamman som rasande skriker "Vad GÖR du?" åt ungen som motivlackar nya fondväggen med vattenfast mörkblå tuschpenna. Betydelsen blir då "Du skulle ligga risigt till om aga var tillåten i Sverige".


Vi norrlänningar är kända för att vara relativt fåordiga men tacka fanken för det. För det första så använder vi oss av så få ord som möjligt när vi pratar (varför anstränga sig), sedan har vi ord som har flera olika betydelser ( t ex "he" som kan betyda lägg, ställ, lyfta upp m m) och till sist så är vi ju kända för att använda oss av ett säreget kroppsspråk (kliar oss både här och där, spottar, fiser, rapar)... Tänk vilken tur att man inte är inflyttad sörlänning, eller ännu värre invandrare, tala om språkförbistringar.

Min man frågade mig precis "- Vad gör du?". Jag som satt fullt koncentrerad och skrev i min blogg hörde inte hur han intonerade frasen. Inte heller lyfte jag blicken från tangentbordet så jag kunde se hans minspel. Undrar vad han egentligen menade? För någon baktanke hade han väl? Hmmm.

Dagens visdomsord: " Tänk på vad du säger så att du inte säger vad du tänker"..

Hä årrn sä!

Jag och min son Joakim gick på stadens gågata förbi en av de affärer som lockar mest folk under helgen; systembolaget. En av stadens ikoner, en välbyggd, ljushårig matrona som sutttit tillsammans med de övriga i A-teamet på busstationen i alla tider, kom vinglande rakt emot oss med en mager, darrig relik till kille och en halvfull spritflaska som enda sällskap. Hon tittade oss stint i ögonen (trots sin flackande blick) och sa helt övertgande med sin kraftfulla röst;
 - Hä årrn sä!

Hon har ju helt rätt, kvinnan med sin unika livserfarenhet. Tacka fanken för att det ordnar sig! Har man överlevt en akut myeloisk leukemi eller har man supit bort de flesta av sina hjärnceller under 30 års tid och fortfarande står med båda fötterna på jorden (inte liggandes i den) då måste man ju tro på att det faktiskt ordnar sig. Klok kvinna! Tack för de orden, jag tar dem med mig på livets resa!
Lycka till på din fortsatta resa!    

Jag är inte riktigt som andra jag...

I morse sprang jag formligen till vår ytterdörr, öppnade en LITEN springa, bara så pass att jag lyckades peta in Piteå-Tidningen mellan dörren och dörrbladet utan att någon granne fick syn på mig, blekgrå och påsig utan vare sig smink eller hår (men med pyjamaströja, bara så ni vet...). DÄR på sidan 24 var hon min älskade dotter! "Vem blir Piteås lucia 2008?" stod det med stora bokstäver överst på sidan. Nio väldigt söta piteåtjejer i vita, välstrukna skjortor med vackra leenden och välsminkade ögon. En av dem var MIN DOTTER! Jag är så himla stolt. Fast å´ andra sidan så är väl alla tjejernas föräldrar lika stolta, förstås. Alla tycker väl förstås också att just DERAS dotter är den sötaste och vackraste av alla. Eftersom jag nu inte är riktigt som alla andra så vägrar jag att tänka så... Jag kan vara väldigt objektiv och klarar av att ta andras perspektiv när det behövs. Nu behövdes det...

Jag bestämde mig för att vika ihop tidningen och lägga den bredvid tekoppen och glömma att jag hade bläddrat i den. Jag gick in i duschen, lade på mig ett respektabelt ansikte och fixade till frisyren så att den satt som den skulle. Efter detta gick jag lugnt in i köket och kokade te och fixade mig en tunn GI-macka med rejält mycket kolesterol på. Sedan började jag lätt förstrött bläddra i min PT som vilken morgon som helst. När jag kom till sidan 24 upptäckte jag att årets luciakandidater presenterades. Hmmm, alla var så fräscha och söta. Vem skulle passa bäst i luciakrona? Det fanns en par, tre stycken som utmärkte sig lite extra. Efter en stunds fundering så stod det dock klart att det var nummer ett som skulle passa bäst. Helt klart! Camilla Norberg hette hon... precis som min dotter. DET VAR JU MIN DOTTER! Tänk att jag kom fram till samma sak som tidigare i morse trots att jag nu hade tittat med mina analytiska och objektiva ögon. Min dotter ÄR finast av alla, men det är ju naturligt vis inget man kan säga till andra.

Mitt tips till andra föräldrar är att man inte ska tänka "Mina barn och andras ungar". Nej var mer objektiva och ödmjuka i era bedömningar.

- Du är värd GULD min dotter och oavsett om du blir lokalvårdare, delfinskötare, jurist, boxare, lucia eller lapplisa så hoppas jag bara att du ska få leva ditt liv i lycka. Älskar dig du fina tjej!

Dagens visdom; Var ödmjuk!

Det är härligt att leva mitt i livet!

Jag har nu vid 45-års ålder tagit det mogna och väl genomtänkta beslutet att börja blogga. Varför? - Säg det! Antar att jag känner att det finns ett och annat som jag skulle kunna dela med mig av till andra. Naturligtvis blir ju en blogg en slags dokumentation och reflektion över livets oändliga saltomortaler och krumbukter. En blogg blir ju också ett slags  excentrisk memoar med den tillfredsställande känslan av att få se sitt liv i text och bild presenterad estetiskt tilltalande på nätet, man blir ju fanken nästintill kändis. Ett är då säkert; Livet är värt att dokumentera, livet är något enormt stort och viktigt (om än man inte inser det i alla stunder...). Om mitt liv är lika intressant för andra att läsa om återstår att se.

Vem är då jag?
- Om jag skulle svara utförligt på detta redan i min första blogg skulle nog både en och annan ledsna efter några rader. En kort-kort presentation skulle nog låta något i stil med; Eva Norberg är en glad, optimistisk, positiv, lätt överviktig mamma, hustru, kompis, lärare och kvinna mitt i livet med en del erfarenheter i bagaget som helt klart påverkat livssynen.


Jag, Joakim och Ulf i soffan hemma hos mamma och pappa ;)

Min familj är det som jag värderar högst i livet. Det är tack vare dem som jag lever och kan sitta här i min vita soffa i vardagsrummet och knattra fram orden på min HP som är så viktiga; JAG ÄLSKAR ER!!! Kärlek kan övervinna allt. Vår kärlek besegrade den leukemi jag drabbades av 1991 då mina barn var 1 och 4 år gamla. Något som jag helt klart kommer att återkomma till i min blogg.

Idag var det så dags för alla fäders egen dag; Farsdag. Grattis pappor! Ni är jätteviktiga! Ta större plats i era barns liv! Våga välja barnen! Min man Ulf har tagit ett stort ansvar och varit en fantastiskt fin förebild för våra barn men också för en massa unga fotbollsspelare, dagbarn i familjen, barnens kompisar, grannars barn... Tack för att du har funnits där.

Min pappa är också helt klart värd ett omnämnande. Han har funnits till för mig under min barndom (vilket nog inte har varit helt lätt alla gånger) då jag växte upp utan min biologiska pappa. PUSS på dig! Du är den bästa pappan!


Nu har jag redan bloggat på tok för mycket och jag börjar t o m bli allt för sentimental... Nu får det räcka för idag, men innan jag slutar måste jag få tänka efter vad denna dag skulle lära mig... Jag tror att "Skaffa dig ett eget liv " skulle passa in... men fråga inte varför, för det kommer jag inte att svara på.

Lev som bäst!
♥ Eva

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0