Pedagogiska modeord
Det fanns en tid då allt skulle förankras i läroplanen eller barn- och utbildningsplanen (eller varför inte ännu hellre i torra och ålderdomliga utvecklingteorier á la Freud eller Piaget?).
Metodik och didaktik - superfina ord att svänga sig med om man ville imponera på lärare och rektorer när det gällde upplägget av samlingar och lektioner (om än ingen riktigt kunde skilja begreppen åt).
Ett tag var forskning och fördjupning det finaste man kunde erbjuda eleverna och det eleverna lärde sig var att kopiera texter riktigt fint under de åtta veckorna som forskningen pågick.
Utvärdering och reflektion var ett tag ovärderliga redskap för elevernas egen kunskapsutveckling, men om man ska utvärdera och reflektera kring användandet av reflektionerna; vad förväntades det av eleverna? Något som lärarna själva varken kunde eller tog sig tid till, i sitt eget lärande.
Till sist får vi ju inte glömma modeordet befästa. Det var riktigt fiiint om man kunde säga att "nu hade minsann Oskar befäst sina kunskaper om oregelbundna substantiv", då var man en exemplarisk pedagog.
Nu för tiden är vi pedagoger mycket mer restriktiva med att svänga oss med meningslösa (men fina) pedagogiska modeord. Vad vi däremot gärna gör är att vi implementerar en hel del i vår verksamhet som t ex de nya uppnåendemålen i matte och svenska. Dessutom diskuteras det en hel del kring de skriftliga omdömena som ska bli obligatoriska från och med detta läsår. Detta innebär en hel del bedömningar som ska göras av oss pedagoger förutom de terminsvisa IUP som ska upprättas för alla, allt för att hjälpa eleven att arbeta mot strävansmålen och för att uppnå godkänt i först och främst kärnämnena. Den nya sexgradiga betygsskalan ska användas som bedömningsverktyg.
Allt detta känns trots allt så okomplicerat och tydligt då vi nu talar klarspråk och inte längre slänger oss med pedagogiska innefackord som ingen riktigt förstår. Vi har iimmmplementerat det nya med det gamla och det känns helt rätt, lugnt och tryggt på något sätt.
Dagens visdom:
Låt dig inte imploderas av nya och fina fackord,
använd hellre de gamla och elementära om du vet vad de betyder
(och kan uttala dem).
Grattis Camilla!
Grattis Camilla
på din 19-års dag!
Tänk att av alla tjejer så fick vi den finaste!
(Kanske inte SÅ konstigt med tanke på vilka föräldrar du faktiskt har!).
Vi önskar dig ett underbart och långt liv i lycka!
Pussar och kramar från mig, pappa och Jocke!
E-type - Camilla
Mammas mamma
Har varit och sett på en lägenhet med Jocke i eftermiddag. En superfin 2 ½ (förstår inte varför det inte är en 3:a) mitt i stan med en fantastisk bakgård, egen ingång, inglasad balkong och en kvarterslokal på översta våningen med utsikt över hela stan med bastu och dusch. Det hänger nu på "gubben" som skulle titta på lägenheten efter oss...
Har efter det sytt och hängt upp nya julröda gardiner i vardagsrummet; SUPERSNYGGT! Efter det blev det klippning av Josefs rejäla kalufs. Nu är det en frisyr, en tuff en (om ni frågar mig vill säga). Trodde att Milla ville göra ett gästinlägg i min blogg då jag själv har haft fingrarna sysselsatt med en massa annat, men icke... Därför ska jag nu göra ett eget inlägg om min älskade mor;
Min mamma är; glad, tjuvrolig, lite gosigt rund, godhjärtad, impulsiv ("Jag måste få säga det här nu..."), pratglad (talar först och tänker sen, när alla har farit hem), pysslig (har ALLTID så fint hemma), omtänksam (tack för alla fantastiska soppor!), hjälpsam (påminner om saker både en, två och fem gånger), humoristisk (gillar historier med fräcka inslag), matkunnig ("kallskänk" från himlen) och hon har fullständig kontroll över avtalade tider (minns sådant som vi andra inte minns) och som om det inte räckte dessutom en fantastiskt duktig tavelmålare. Behöver jag säga att jag är jättestolt över henne, min mamma?
Fortsätt vara samma, gamla, fina mamma som du alltid har varit
så kanske du får vara med i min blogg fler gånger.
Puss på dig mamsen!
Fager som Fagervall
- Jo, det brukar jag titta på.
- Du är lik en av kändisarna fröken.
- Är jag? Vem då?
- Markus Fagervall, han med balettbyxorna som bara ramlade,
för ni har samma frisyr.
Av barn och fyllisar får man veta sanningen!
Same shit different names
Guidad läsning i klass 1A; "Björn bjuder på kakor".
- Hur kan man i texten se att Björn säger något?
- Man kan se det på de pyttesmå strecken ovanför bokstäverna fröken (anföringstecken).
- Vad bra att ni kommer ihåg det!
Men är det någon som kommer ihåg vad de små strecken heter?
- Fröken jag vet;
AVFÖRINGSTECKEN!
Det är inte lätt att vara (t)ung!
"Baci" - himmelskt GI-godis
Men herregud Johanna Westman, du är ett geni! Vilket fantastiskt recept du delade med dig av! Jag förstår att du har tillbringat timmar i ditt kök för att komma fram till recept som detta. De var himmelskt goda dina s.k "Baci" som betyder italienska kyssar. Att de dessutom var GI-vänliga är ju bara bonus:)
150 g (70 %) mörk choklad
1 dl (rostade) hasselnötter
100 g Nutella
Ca 30 st knäckformar (papper el. folie)
Smält chokladen (över vattenbad). Klicka ca 3/4 i formarna, spara resten.
Hacka nötterna men spar en hel nöt till varje form.
Smält Nutellan (över vattenbad) och blanda i nöthacket.
Klicka nötblandningen i formarna och lägg en nöt i varje.
Skeda resten av chokladen ovanpå.
Kyl och ta ev. bort formen.
Bjud eller njut själv med gott samvete (men tag bara en eller två)!
För visst vet du alla nyttigheter med mörk choklad?
♥Ha en bra eftermiddag!
Prestationsprinsessor
Det var inte alls det jag menade när jag försökte ingjuta mina barn med hopp om framtiden. Jag ville ge dem en motvikt till alla domedagsprofetior som finns på alla löpsedlar. Jag ville få dem att se att det finns en vacker värld trots allt elände. Jag ville få dem att uppleva lyckan med att ha visioner och drömmar att sträva mot. Däremot ville jag INTE säga; Går det åt skogen så hade du chansen men tog den inte.
Jag är helt övertygad om att det mesta i människans situation går att förändra, men givetvis inte ALLT. Naturligtvis kan man inte rå för olyckor, sjukdomar, börskrascher, massarbetslöshet och naturkatastrofer. Men mår man dåligt, lever i ett dåligt förhållande, misstrivs med sitt jobb eller i allmänhet lever ett destruktivt liv så kan man (och bör man) faktiskt förändra sin situation. Då kan man inte skylla på andra att man mår dåligt. Det var det jag ville förmedla till mina barn!
Snälla, bli ingen prestationsprinsessa eller prestationsprins för att jag kanske har uttryckt mig galet. Kom ihåg mina barn (och andras för den delen) att ni är unika och älskade och det har definitivt inget att göra med vad ni uträttar här i livet. Se däremot till att må så himla bra som ni bara kan, det är det viktigaste av allt, då gör ni mig och pappa stolta.
Puss och kram älskade barn!
Lindt 70 %
Jag älskar mörk choklad. Jag har bytt ut mina gamla (o)vanor som fikabröd, glass, popcorn och digestivekex mot en LITEN bit mörk (minst 70 %) choklad. Jag är fast i träsket men jag älskar det. Var än jag kommer så läser jag, köper jag, smakar jag och samlar jag på olika sorters choklad. Det blir rätt dyrt men det är en angenäm hobby. Det som blev inkörsporten till mitt beroende var när jag var tillsammans med mina kolleger på en mycket trevlig vin- och chokladprovning för ett par månader sedan. Jag har ännu inte provat en av världens dyraste (och visst godaste) choklad; Vahlrona. Tids nog kanske jag också anser att en 100 gr kaka kan vara värd en dryg hundralapp eller mer...
Jag söker nu hela tiden efter belägg för att jag har vikt av på rätt väg när det gäller chokladen. Jag hittade nedanstående faktatext
på nätet. Känns bra må jag säga.
"Att mörk choklad har hälsoeffekter vet vi sedan tidigare. Bland annat har kakao enorma mängder antioxidanter som skyddar oss mot fria radikaler. Denna studie visade att kakao dessutom ökar halten kväveoxid i blodkärlen, vilket gör att de vidgas och att blodtrycket sjunker.
Ett lägre blodtryck bidrar till minskad risk för hjärnblödning och hjärtinfarkt. Eftersom kväveoxid också är en magisk molekyl när det gäller mannens potens är det möjligt att kakao snart kommer att kallas "naturens Viagra". Ett par rutor mörk choklad dagligen är toppen, liksom några matskedar kakaopulver som intas på önskat sätt. Numera finns det även kakao i alla möjliga produkter såsom müsli och kakaonibs. Det sistnämnda är helt enkelt hackade rostade kakaobönor och passar till exempel i bakning."
//Fredrik P
aulun, Expressen
Min absoluta favorit är just nu Lindts - 70 % Chili & Grenadine (granatäpple).Ska ta mig ett par bitar till kaffet och känna hur blodtrycket sänks medan jag rättar travet... (5 av 5 just nu).
Måste nog spara ett par bitar till gubben också, är ju bra för så mycket...
Mmmm.
Kalla
Här kan man kalla skidåkningen ett kall.
Vilket kyligt lopp!
Heja Norrbotten!
P1 Vinterprataren
- Nästa låt framförs av en artist som jag beundrar väldigt mycket. Hennes musik och låttexter betydde oerhört mycket för mig när jag låg på sjukhus långa perioder under 90-talet. Det hände att jag tog ett famntag om min stela följeslagare droppställningen och dansade runt i mitt isoleringsrum av glädje, trots allt elände, till hennes musik. Tyvärr så drabbades hon själv av en svår hjärntumör när hennes barn var små. Hon gick igenom svåra behandlingar och blev frisk men kom aldrig riktigt tillbaka till musiken.
- Jag saknar henne och hennes musik men hon är fortfarande en av mina stora idoler och förebilder.
- Varsågod här kommer hon; MARIE FREDRIKSSON.
- Njut av livet medan du har det och sluta aldrig TRO!
Bränn inte ut dig!
- Bränn inte ut dig! Du är värdefull och verksamheten behöver dig!
Att säga, att detta är ord som värmer, kanske blir fel, men jag känner att jag är glad att jag har en chef som är så lyhörd och empatisk, som kan "läsa av mig" och uttrycka det så fint. TACK för att du är den du är Gitte! Du är också värdefull!
- Jag vet! När jag gör något så gör jag det i maxpuls med maximal belastning och för det mesta i maxfart. Det är inte klokt! Och det gör mig inte till en bättre människa... Det gör mig bara till en streber som min mamma brukar uttrycka det. Jag måste börja tänka nytt, tänka på mig, redan idag.
Borde måla mer. Borde läsa mer. Borde promenera mer. Borde se film mer... Det skulle leda till att jag någon gång skulle känna vilopuls med minimibelastning i knapp styrfart... (Men då skulle jag väl bergis somna).
Det fanns en tid (för så så där en, två år sen) då jag producerade en hel del akvarellalster och det var riktigt kul (men var jag verkligen lugnare då?). Blev som ett slags begär. Kanske man ska ta ett återfall?
Känner mig rätt nöjd med bilden (om jag får säga det själv?). Undrar var alla mina färger och block har hamnat i vår flytt? Kanske jag hittar dem när jag leter efter julgrejerna?
Ha en riktigt skön vinterdag!
Å om än det är kallt (och julen snart är här)... bränn inte ut dig... du är värdefull!
Ett grundligt kärnämne eller ett kärnfullt grundämne?
- Näe!
- Men skärp dig! Svenska är ju faktiskt ett grundämne!
Undrar vem som upptäckte det grundämnet... en svensk brunett?
Fyra stycken 7:or kräver respekt!
I helgen har jag fått förtroendet att "trava" för Kappa och det känns ärofyllt. Hoppas på vinst!
Dagens visdom; Det är aldrig för sent att lära något nytt!
Gnägg, gnägg!
Benmärgstransplantation för de "hopplösa"
När jag låg i Umeå, under mina cellgiftsbehandlngar i väntan på en benmärgstransplantation, passerade jag på min dagliga utevistelse Infektionskliniken. På Infektion låg bland annat HIV- och AIDS-patienterna. Mer än en gång slog mig tanken att de också borde få genomgå en benmärgstransplantation som "sopar rent" på allt som inte borde finnas i kroppen. I samma veva hade jag fått höra av en sköterska att "hematologen - de hopplösas avdelning, satsades det inget på...". Jag, tillsammans med de andra leukemierna, var "hopplösa fall". Forskning och ekonomisk satsning gjordes bara på Thorax och liknande "fina" avdelningar. Varför skulle det då satsas på HIV- och AIDS-fallen? Nä, de hamnade väl om möjligt då ännu längre ner på "de hopplösas lista"...
Tänk att jag kanske hade rätt i mina tankegångar, att benmärgstransplantationer kan bota HIV. Lägg därtill faktan att han som "uppfann" benmärgstransplantationerna fick Nobels pris i medicin en gång i tiden, så förstår ni hur stort det här är...
Tack och lov så är inte hoppet helt ute för mänskligheten och tiderna förändras och vi med dem - det var inte alltid bättre förr. '
Det enda som är riktigt hopplöst är grodan utan bakben...
Häpp!
Egoistiskt glad
Han hade mycket långtgående planer på att fara till Californien, OC - Orange County och jobba i en familj under åtminstone ett års tid. Då han nu fick ett positivt förhandsbesked från Kappa vad gäller jobb i framtiden så valde han att stanna kvar. JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD!!! Jag vet att jag borde tänka på Jocke i första hand - det gör jag. Han har själv gjort sitt val och jag tror att han är rätt nöjd med sitt beslut. USA finns ju kvar. Men jag är överlycklig!
Jag ska vara så ärlig och medge att jag inte alls skulle vilja ha Jocke på andra sidan Atlanten under ett år eller mer, hos en annan familj dessutom, fast det har jag ju varken sagt eller visat. Far han senare så kommer jag att stödja det till fullo... men handen på hjärtat; VAD HAR CALIFORNIEN SOM INTE PITEÅ HAR? Inte mycket skulle jag tro, eller kanske... men ändå...
POK - Älskar dig Jocke!
//Ego mamma
Vår sångfågel Camilla
Var rädd om er!
Läs reportaget om Camilla ♥
http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4182065
Barcelona - here we come
Anledningen då? Bara för att vi känner för det (och för att Ulf fyller 50 år!).
Avundsjuka? Mmm, det tycker jag att ni ska vara.
Buenos Noches!
James Bond
James Bond, Agent 007 ...
I går var vi och våra cineastkompisar (egen översättning; Cinema fantaster) Eva och Per och såg på Quantum of Solace, den senaste Agent 007-filmen. Den var klart sevärd, men inte vet jag om det beror på den allt mer avancerade tekniken eller om man medvetet vill manipulera biobesökarnas ögon, men himmel vilka tvära kast mellan scenerna. Biljakt, krasch, gevärseld, ny biljakt, grussprut, omkörning, volt, ny gevärseld, blod... Vem sköt på vem? Kanske jag som inte är perceptuellt riktigt mottaglig för sådana scener?
Daniel Craig då? Visst, supersnygg, manlig, muskulös och supersexig med helt ofantligt medelhavsblå linser (som man bara drunknar i). Men Bond, James Bond varför dricker du öl och inte (shaken but not stird) Martini? Varför hånglar du inte med alla tjusiga tjejer längre (doctor´s orders?) och var har du alla dina Hi-tec prylar som du så elegant plockar fram ur börsen, solglasögonen eller örsnibben och som du sedan avlyssnar, kopierar eller strimlar dina motståndare med? Vad har hänt? Jag saknar den riktige Mr Bond... den mansgrisen...
PS. Jag håller med dig Emma, jag är nog rätt duktig ändå. För att infoga/länka YouTube måste jag "ändra redigerare" (från datorn till mig) och skriva in html-koden själv. DS
Blogg=b-logg eller?
Blogg skulle kunna betyda något i stil med blandat och gammalt groll. Sjöfarare har i alla tider skrivit logg ute till havs, en slags färdskrivare och dokumentation över sjömil, väderlek och händelser ombord. Ja, det skulle kunna liknas vid dagens blogg, en färdskrivare över vardagens små händelser. Logiskt! Men var i fridens dagar kommer i så fall B:et från? För man tänkte sig väl inte att dagens logg är en B-variant av sjömännens nedtecknade observationer? E-logg vore mer logiskt, elektronisk blogg. Eller varför inte Plogg, en publik logg på webben.
Wikipedia;
Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog web + log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade, så att de senaste inläggen alltid är högst upp. Bloggar har de senaste åren blivit mycket populärt och vuxit lavinartat. Indexeringstjänsten Technorati har sedan 2003 följt utvecklingen och uppskattar att det, i mars 2007, skapas omkring 120 000 bloggar dagligen.
Där ser man... så långt från sanningen var jag inte; en webblog som med tiden förkortades till blogg (tycker i alla fall att e-logg eller plogg hade varit ett häftigare namn).
Nä, nu har jag nog
Plogg, plogg Livet är väldigt komplext!
Jag har tillsammans med halva Sveriges befolkning nyss suttit hemma i vardagsrumssoffan och tårfyllt tittat på familjen Krogh vars dotter Tuva lider av en så svår sjukdom att hon kanske inte kommer att uppleva sin 5-årsdag. Det var ett mycket stark reportage och jag sänder alla mina varmaste och kärleksfullaste tankar till familjen. Mamman berättade i reportaget att hon och familjen har lärt sig att leva en dag i taget och att hon nu är mycket ödmjuk inför livet och kan uppskatta livets små händelser som till exempel lyckan av att kunna sitta vid köksbordet och skratta tillsammans vid frukosten. Underbart beskrivet! Jag känner igen mycket av vad mamman berättar om livets små mirakler som man annars inte har sett eller uppskattat, om lyckan av att bara finnas till och att få vara en del av alltet. Jag och min familj levde verkligen så under början av 90-talet då jag drabbades av leukemi. En dag i taget, ibland ett par timmar åt gången. Världen runt omkring utplånades, man levde i ett vacum och i ett lyckorus samtidigt, trots att döden fanns klart närvarande. Man blev mycket ödmjuk mot livet.
När jag låg inlagd på isoleringsavdelning under några veckor mellan varje behandling var det jag längtade mest efter att få stryka en tvätt, baka en sockerkaka eller varför inte storstäda huset tillsammans med min familj runt omkring mig. Det var inte avlöningen, utlandsresan eller julhelgen man längtade efter...
Jag minns när jag för första gången sedan sjukdomen plötsligt klagade över tvätthögen som var så stor. Jag blev tvungen att skratta åt mig själv; Jag klagade! Vad härligt! Jag var en vanlig människa! Livet hade återvänt! Jag behövde inte längre bara vara tacksam över att jag levde och att alla i familjen var friska, utan jag kunde nu också kosta på mig att klaga. Det är en mänsklig rättighet att
ha känslor, även negativa. Det blir en konstlad värld att leva i om vi tror att vi visar tacksamhet och ödmjukhet mot livet genom att aldrig tillåta oss vara ledsna, oroliga, förbannade eller deprimerade. Alfons Åbergs farmor sa; För att kunna ha kul måste man ha tråkigt! Tänk er själva om vi häruppe skulle ha sommar för jämnan, om man som lärare hade påsklov var annan vecka eller om barnen fick julklappar varje dag... Vad jag menar är; Vi är alla bara vanliga människor och vi har rätt att vara det. Vi behöver inte ständigt gå omkring och vara ödmjuka för att familjer som Kroghs har det som de har det eller för att man är frisk trots att var tredje männsika drabbas av cancer. Skäms inte över de negativa känslorna som ibland kan dyka upp, be inte om ursäkt för att de finns. MEN... tillåt dig inte att fastna i depparträsket. Våga också vara fantastiskt överlyckliga, glada och positiva när dessa känslor dyker upp och gör det så ofta ni bara kan, det smittar. Livet ÄR underbart (för det mesta).
Många tankar och kramar till Kroghs (och alla andra som har det riktigt svårt just nu)!
