(L)evamittilivet

I lördagskväll blev Ulf firad för sista(?) gången efter att ha fyllt 50 år. Festen hölls i vår kvarterslokal tillsammans med ett 15-tal arbetskompisar från Kappa. Kvällen började med bastu för de som önskade. Maten, som förstås förbeställts från TURBOBAREN, var s k "After work" och bestod av drumsticks, laxpaj, grillspett, potata brava (stekt, marinerad potatis), tsatsiki, skagensnittar, smör, bröd mm. Till detta serverades det både en och annan öl.

Nu har det gjorts en omfattande studie som visar att studieresultatet hos eleverna i skolan varken beror på ekonomi  eller antal vuxna i skolan utan på läraren. Ni läste rätt; LÄRAREN! Vem hade kunnat tro det?

Det vet väl alla att om maten på krogen är god så kan det ju rimligtvis INTE bero på  kocken, det beror ju naturligtvis på hur dyr inredning det är i kockens kök, likaså beror det ju på hur många diskare, inköpare och städare det finns i hans närmaste omgivning... För att inte tala om läkarens skicklighet och precisa diagnoser, det är ju helt beroende på hur flaschigt utrustad hans klinik är liksom hur många undersköterskor och labassistenter han har...  

Rikets bästa skolor baserat på prov och betygsresultat, ska enligt studien bland annat finnas i Lomma, Danderyd, Lidingö, Sorsele och Åsele. Enligt studiens resultat så betyder det med andra ord att landets skickligaste lärare har valt att bosätta sig i mycket små kommuner med drygt 3000 invånare upp till drygt 30 000 invånare. Intressant! Enligt en studie jag har tagit del av tidigare så finns det statistik som visar på att de studieorter som utbildar lärare har flest utbildade och studiemotiverade lärare, dessa högskole- och universitetsstäder har oftast betydligt större befolkningsmängd än 30 000. Hmmm! Något stämmer inte...
 
... Men det är ju glädjande nog att man nu, 2009, har förstått att läraren är viktigare än pengarna...
Man lär så länge man lever!

Hejsvejs!

Nu kan det avslöjas...   
 
... jag har gjort i ordning en ansökan till ett jobb på Tallbacka, en resursskola för elever i år 1-6 med bland annat koncentrations- och inlärningssvårigheter. Ända sedan ett studiebesök på Tallbacka, under min utbildning på universitetet, har jag sagt att där ska jag jobba en dag. Det vore det ultimata för mig att få ta mig an "strulpellarna" med både fasta gränser och rutiner men också med kramar och omtanke... dessa "strulpellar" som jag håller så nära mitt hjärta och som jag bara känner att jag måste få göra något för.
 
Nu är det en fast heltidstjänst ledig på Tallbacka och jag tvekade inte en sekund när jag började skriva mitt personliga brev... om än jag har världens bästa jobb och världens bästa klass just nu... det är bara något som jag måste få göra innan jag går i pension. 

Hur blir det då? När får jag veta om jag har fått tjänsten? Hur tar mina elever och deras föräldrar det om de får besked om att jag byter skola till hösten? Vem tar över klassen om jag får tjänsten?..

 Nu är det så att ingen behöver fundera över några konsekvenser längre för jag kommer inte att söka tjänsten... Den ska nämligen gå till en kille "fysiskt starkare än den starkaste niondeklassaren" som dessutom ska kunna ha hand om träslöjden enligt skolans rektor. Varför? Jo, Tallbacka ska samarbeta mer med Mellangård (resursskola för högstadiet) för att möjliggöra eventuella övergångar av elever... och högstadieelever kan vara stora, starka och stöddiga (om än med en mjuk kärna)... Jag kände hur som helst att detta jobb inte var ämnat för mig. Tyvärr!
 
Det var inte meningen... denna gång, men nästa gång det kommer ut en (vanlig) tjänst på Tallbacka då söker jag den, var så säker. Men just nu känns det bara helt fantastiskt kul att tänka år 2, med mina underbara elever, ASL, LärMit, LUS, praktisk matte, Storyline... jag har världens bästa jobb!

Tack rektorerna för ert stöd, er förståelse och er uppmuntran!
Ett ännu större tack för de otroligt goa kramarna, när jag berättade att jag dragit tillbaka min ansökan...  

Hejsvejs!
  

 Jag har klippt mamma och Milla i kväll. Mamma blev riktigt kort i nacken och hennes gråa slingor kom fram riktigt snyggt.  Milla blev också riktigt kort i nacken men med längre flikar fram, dessutom tonade vi henne med en lite mörkare röd-brun nyans... blev snyggt och ser välvårdat ut. Blev rätt likt Katie Holmes frisyr, tycker jag. Fast Milla själv tycker (brukar alltid det) att det blev i kortaste laget, men hon brukar ändra sig efter ett par dagar, dessutom så växer det ju. 



Själv kommer jag inte ihåg hur det kändes när frissan satte händerna och saxen i håret. Däremot minns jag att jag sällan blev helnöjd, tyckte också oftast att det blev för kort. Dessutom tyckte jag att jag hade så himla tunt hår... Ja, vad ska man säga... "allt är ju relativt" kanske...

Nu har jag en helt suverän frissa som får en att känna sig så där lyxigt uppassad och viktig som en "riktig" frissa gör. Hon t o m "klipper" mig (åtminstone min frisyr). Hon älskar sitt jobb... det gör jag också, men "rätt man på rätt plats" som en kollega uttryckte sig idag när vi pratade "hemlisar"... avslöjar inget mer... ännu.

Tisdagskram!

När jag vaknar på morgonen känner jag mig rejält hoptryckt efter att ha sovit på min harmlöst hårda nackudde... men nacken mår  ju bra förstås. Det tar några timmar och en hel del antirynkcreme av den mellandyra sorten för att rynkdjupet ska reduceras något lite. Det känns inte särskilt kul och det är inte särskilt charmerande med 45-års rynkor kring mun och ögon på en kvinna... men tala någon om för mig...

Jag har kommit till en tid i mitt liv (för ett bra tag sedan) när jag vet vem som betyder mycket för mig och som alltid kommer att göra det... mina barn, Ulf, min mor och far, min bror och min syster och deras familjer, mina nära släktingar och sist men inte minst mina vänner.


En extra go kram till Jocke just idag... tänker mycket på dig!

En extra myskram till Milla som har fått ett mycket välförtjänt stipendium... Du är en fighter!

... och en speciellt hård kram till min mamma idag på morsdag! Du är den bästa av mammor!

//MUM

Jag har dragit ut på tiden för mitt bloggande av en enda anledning... JAG SAKNAR ORD! Den resa som jag och Ulf har gjort tillsammans med våra vänner Per och Anki är den mest fantastiska resan man kan tänka sig. Att ens försöka återge den med några hurtigt kraftfulla adjektiv känns som en meningslös idé... Jag tror att några av de bilder jag har tagit berättar mer för den intresserade...

Läs broschyrerna, titta på Royal Caribbeans hemsida, se på våra bilder och bilda er en egen uppfattning om resans värde, dubbla sedan detta och ni närmar er sanningen... Jag kan bara säga, har ni möjlighet och lust att göra en sådan här resa, GÖR DEN...

Varsågod och häng med på en rundtur på båten. Bilderna från Barcelona, Villafrance på franska rivieran, Cagliary på Sardinien och Palermo på Sicilien får ni kanske se en annan gång... Upplevelserna från dessa ställen är fantastiska men bilderna i sig är inte särskilt unika och är nog kanske inte i allas intresse. Däremot är bilderna från båten "Navigator of the Seas" mer unika och speciella varför jag väljer att dela med mig av dem... Se och njut!

Klicka för större bild...

"Är på Sardinien, 33 grader. Sitter på en pub under
en parasoll, dricker un grande bira. blir poolen sen"


gissar på att dom har det bra :)

Hej mina vanner!

Jag har stulit mig en stund pa ett Internetcafe och hinner skriva nagra rader...
Vi har INTE solat men...
vi har gatt La Rambla (ramblan) upp och ner nagra ganger och sett alla varldens olika manniskor, gatumusikanter, gycklare, malare mm... Vilken storstadspuls, vilka farger, vilka dofter... Barcelona ar en fantastisk stad...

Vi har vidare sett diverse sevardheter fran overvaningen pa en turistbuss. Vi har atit tapas. Vi har suttit vid hamnen. Vi har druckit Sangria. Vi har shoppat. Vi har sett Sagrada Familia. Vi har rejala skavsar pa fotterna. Vi har t o m overlistat en ficktjuv i en rulltrappa i Metron... (Uffe blev rejalt het... men det gick bra... for bade oss och tjuvarna). Vi har m a o gjort BARCELONA pa nagra dagar.

Nu ska vi bara hamta ut vart bagage pa hotellet och bege oss med taxi till hamnen for vidare fard med Royal Caribbean. I morgon ar vi i Nice. Hoppas att det ar soligt dar sa att man far lite farg pa kinderna... men a andra sidan sa spelar det mindre roll... vi bor ju granne med ett solarium.

Pussar och kramar till alla (men mest till Milla och Jocke)!
Adios!

Som ni alla säkert vet så for mina kära föräldrar med trevligt sällskap iväg igår imorse till barcelona. och såklart ställer jag upp och är "vikarie" och skriver några rader medans de är borta, (har jag något val? haha) de ringde iaf igår när de var på arlanda och lät väldigt förväntansfulla och de förstår väll jag de, så som de har längtat! senare under kvällen fick jag ett sms om att de hade kommit fram. de hade då precis ätit och sett sig omkring, det var varmt trots att det var sent. de konstaterade att barca är väldigt stort och att det var mycket folk ute.

Tidigare idag pratade jag med mamma i telefon, under dan hade de åkt runt i en buss och tänkt försöka hinna med att se och uppleva så mycket som möjligt, då de redan lördag går på båten. När hon ringde satt de utanför barcelonas arena där det var nån slags marknad med massa fotbollsprylar, kan tänka mig att det gillades av min fader :)


kan väll inte förneka att man känner sig lite avis, hade väll inte varit helt fel att va där i värmen. men samtidigt så unnar jag verkligen dom den här resan och de är väll på tiden att de far iväg och gör något tillsammans utan oss "barn" för en gångs skull. så mamma och pappa, jag hoppas verkligen ni får en underbar och oförglömlig resa, för det är ni verkligen värda!

Tack för mig för nu! /Milla

Nu är allt packat och det rymdes i Uffes nyinköpta resväska (i storlek "bauta"). Skönt att klara sig på en väska som dras stående på hjul i stället för två som ska bäras med snedställt rygg och krampande armar eller rullas med hukande ställning på skallrande och vobblande plasthjul.

I morgon bitti kommer Olle och hämtar oss och Pelle & Anki vid 8.00. Klockan 10.00 går flyget mot Arlanda och vid 18.30 är vi i Barcelona. Hoppas att jag hinner läsa lite i reseguiden under flygningen... det finns verkligen massor att se och uppleva i denna spanska storstad.


På lördag kl. 13.00 lägger båten Navigator of the Seas ut från hamnen i Barcelona med första destination Franska Rivieran och Nice där vi är hela söndagen. På söndagkväll lär det vara kaptensmiddag, på Uffes 50-års dag.


På måndagen tar vi i land på Cagliari, Sardinien i Italien, och på tisdagen får vi chansen att uppleva Palermo på Sicilien i Italien. Onsdag blir en sk "Cruising-day" till havs med förhoppningsvis poolbad på övre däck. På torsdag morgon är vi så tillbaka i Barcelona hamn och på kvällen så slutligen hemma på Parkgatan i Piteå med en massa minnen i så väl kamera och väska som själ och hjärta. 

 Ville så gärna tacka alla som har bidragit till att Uffes fest blev så himla lyckad och var rädd att glömma någon (hoppas inte att jag gjorde det...), Vad gjorde jag då? Jo jag glömde de som står mig närmast, mina älsklingsungar, som har varit med och planerat, handlat, packat, förvarat, tisslat & tasslat med mera tillsammans med mig. Er hjälp har varit ovärderlig och det vet jag att jag har sagt fler än en gång men jag har aldrig sagt det offentligt;
- NI HAR VARIT GULD VÄRDA! Dessutom har det varit så himla skoj att planera, skissa, skratta och fantisera kring hela 50-års grejen tillsammans med er... TUSEN TACK ni de finaste ungarna i världen!

 Har i kväll varit på infomöte angående Linbäcks planerade kooperativa boende Cederterassen på Sundsgatan (mejeritomten) i stan. Vi hade sett en 4:a med en fantastiskt fin planlösning och en helt underbar balkong/terass i söderläge... Skulle gå att få mot en "insats" motsvarande 1/3 av en normal insats i en bostadsrätt i dagens prisklass och med en billigare hyra. 

-Jaja, allt är väl relativt... jämför man med storstockholm så är det nog prisvärt men vi bor väl för sjutton i Piteå, eller hur... Insatsen (utlåningen till Lindbäcks utan ränta) skulle för oss bli någonstans mellan 500 000 och 600 000 och den "låga" hyran skulle ligga på 7 500 kr. Till detta ska läggas garage/carport, hushållsel och en årlig avgift till föreningen... OCH en massa ansvar i föreningen både i form av engagemang och ideelt arbete...

Jag säger bara; FY FARAO VAD JAG BOR BRA!! Ja, jag vet, jag har blivit bekväm men jag vill ha det så här... utan arbete och ansvar, betala samma hyra varje månad, med tre månaders uppsägning, ringa vaktmästaren om något går sönder... ni vet. Så får det bli... tills vidare i alla fall.  

Nu ska jag RAKA benen och huvudet, måla naglarna, peela ansiktet mm. Ska med andra ord fräscha upp fasaden lite inför resan... Det är EXAKT 36 timmar till planet lyfter från Kallax nu...  

Vi har haft årtusendets trevligaste, roligaste och mest lyckade fest för Uffe i helgen. Våra allra bästa vänner och våra närmaste och käraste släktingar fanns på plats i Sikfors för att tillsammans fira den finaste, goaste och snällaste 50-åringen i världen; UFFE!


Visst har det varit några arbetsamma veckor av planerande, köpande, bakande mm men det har varit superkul och det har varit värt varenda sekund. Ingen har dessutom försagt sig och Uffe fick leva i ovisshet ända fram till fredag eftermiddag då Eva och Per hämtade oss med husvagnen och "guidade" oss fram till slutdestinationen Sikfors camping. Dessa två kompisar har varit ovärderliga under helgen... de har bjudit på kaffe och fika, de har bjudit på mat, de har burit (trots att de inte alls ska göra sådant med sin värk...), de har skalat, diskat, torkat, plockat... NI ÄR BÄST KÄRA VÄNNER! Tack!



På lördagen, som f ö bjöd på strålande sol och över 20+ grader, dök folk upp med jämna mellanrum. En del tog in på hotellet, en del hade husvagn eller husbil medan andra valde att bo i stuga eller ordna skjuts hem under den sena timmen. Allt som allt blev vi runt 30 glada fans som firade den alerta och ungdomlige gubben under lördagen.



Kvällen gick i ett norrbottniskt tema med välkomstdrink med lingondricka, tunnbrödsrulle, purjosallad (tack snälla mamma), nubbesallad, gravad lax (tack farfar Arne), västerbottenost och runt hårdbröd till förrätt, potatisknyten och suovas som stektes ute på murikkor (tack Kicki för "turbostekningen"), sallad och bröd till varmrätt och mandel- och marängtårta med blåbär och hallon.

 

Vi har sjungit (A-laget mot B-laget i en hel del stämmor), haft frågesport (vem känner Ulf bäst?), sett bildspel (TUSEN TACK Peder, helt suveränt!), kastat lasso, blåst i blåsrör (gammal är äldst Peter och Simon, visst vet ni det?), lyssnat på 70- och 80-tals musik (tack Milla), bildat ord i grupper (Eva är årets lagledare alla kategorier), lyssnat på en känslosam och fin dikt som blev färdigskriven på dass (tack älskade pappsen), eldat, grillat (COOP:s korv förstås). Mitt i allt det underbart roliga ville inte värmeljusen slockna då visade det sig att vi hade en redig brandkvinna i lokalen som snabbt och resolut kvävde elden. Som om det inte var nog med det så stegade en annan frivilligarbetare upp på en stol med en chipsskål i handen som fick agera lock runt brandvarnaren i de minuter som det tog innan röken skingrat sig... rådiga vänner man har!



Tack alla fantastiska människor som gjorde kvällen till en oförglömlig kväll för Ulf och mig! Och tack för alla jättefina presenter... blir mycket frilutsliv i husvagnen med fiske och bad (i "mankini") och en och annan whiskey i sommar... med ARSENAL-tröjan på.