(L)evamittilivet

I kväll har vi varit 16 stycken från Bergsviksskolan och bowlat och ätit tacobuffe´ på bowlinghallen. Det var jättetrevligt! Det är viktigt för ett arbetslags sammanhållning och trivsel att någon gång träffas under andra former än den vardagliga. Det är också en härlig känsla att prata och fnissa kring allt annat än elever, rastvakter, IUP, skollunchen, skriftliga omdömen och resursbehov.

Nog har vi en och annan vinnarskalle bland personalen på vår skola (ingen nämnd och ingen glömd)... Jag är nog en av dem...Vem som vann? Marie vann sin första serie med 112 poäng, Elisabeth kom 2:a på 106 poäng och JAG kom på en ärofylld 3:e plats på 102 poäng.

Jag har sagt det förr och idag var det riktigare än någonsin; Tack o tack för tacos! Tacobuffe´n smakade gudomligt (åtminstone upplevdes den så) då allas magar skrek av hunger efter dagens skollunch; Vegetarisk pytt (stekt potatis och lök med ett uns av tärnade morötter!!!)...

- Men Eva då, du lovade ju att lägga ut något nymålat för ett antal veckor sedan. Hur blev det med det?

- Så sant, så sant... Mina två "börjor" ligger (dammiga) i bokhyllan i sovrummet och scannern fungerar inte som den ska... Ni får hålla tillgodo med en gammal bild. Det kanske är meningen att jag ska publicera alla mina gamla alster innan jag kommer till skott och tillverkar nya.


Hade faktiskt ingen (publicer-bar) vinterbild kvar så det fick bli en kall senhöstbild i stället. Den är inte en av mina bästa men jag tycker ändå om den på något sätt.


Nu är det ljust när man far till jobbet
och när man kommer hem
- i fall nu någon har lyckats missa det...

Det finns ord, som beroende på vilken generation man tillhör, betyder olika saker.
Detta kan leda till språkförbistringar...


60-talisten tänker...

- Vi har en inhyrd kock på jobbet som gör fettsnål kost som kryddas på ett underbart sätt. Han tycker dessutom om rockmusik och äger en egen restaurang. Han är toppen!


... och 90-talisten tänker...

- Vi har en töntig och ful kock på skolan som ingen tål, han bara skryter och överdriver. Själv tror han att han är något och att han är poulär, men det är han inte.



... om uttrycket...

- Vi har en lejd kock som suger fett och är värsta kryddarn, själv tror han att han rockar fett och att han äger.




Tänk på vad du säger så att du inte säger det andra tänker...

På 70- och 80-talet hette det;
spinka, hartsa, sminka, snatta, tjalla, snacka, digga, stuffa, palla, lattja, slagga, kröka, söla, smutta, hångla, slöa, trög, tjalla... 
Man gjorde m a o kortord mestadels med vokalerna a, i, u och ö till dubbla konsonaterna ck, ff, gg, ll och tt.

På 2000-talet heter det;
chilla, blogga, logga, surfa, googla, blocka, mejka, cool, messa, dissa, fejka, sega, posa, emo, deffa, festa, suger, krydda, adda... Man gör nu kortord mestadels med vokalerna e, i, o och u till dubbla konsonanterna dd, gg, ss och ck.

På 2010-talet kan man då anta att man då gör kortord av de övriga vokalerna; y, å, ä kopplat till de övriga dubbla konsonaterna; bb, jj, mm, nn, pp, rr och vv vilket skulle ge ord som knybba, slåppa, pränna, dyrra, slämma, svåjja, läbba, måppra, glävva...

Visst låter det ganska likt det lilla barnets första gutturala språk; dadda, gegga, bajja, moffa, faffa, kacka, tutte, natti, pippi, vovve...

Man kan konstatera att det Inte har hänt mycket rent språkligt de senaste årtiondena, man gör om vardagsord så att de blir kortare och lättare att säga. Språkbruket signalerar att man tillhör en viss grupp av (inne-)människor i en ålder av 10-25, de äldre bör och ska hållas utanför. Att orden sedan förändras beror på behov av att kunna uttrycka sig i nya termer allt eftersom nya tekniska saker lanseras.


- Nu har jag bloggat färdigt, ska bara surfa lite på nätet, måste googla på en soffa på EM... men fanken vad datorn laggar, den är så seg. Längtar att chilla i soffan framför TV:n, fast just nu är det fotboll och det suger. Blir att knoppa tidigt, fethaja vad trött jag är... måste bara svara på ett mess, kan inte bara dissa, men jag känner mig inte peppad... Tjaba!

Idag har vi gått igenom alla (jag menar ALLA!) kvitton som finns kvar från vårt (f d) hus 22-åriga historia. Hujedamig så mycket vi har gjort och så mycket pengar vi har satsat i huset! Det är inte klokt! Men å´ andra sidan så har ju våra två barn växt upp i huset liksom sådär 45 dagbarn som har tillbringat en stor del av sin uppväxt hos oss i vårt Älvsbyhus... och det kräver ju förstås en hel del underhåll. Det har dock varit värt vartenda öre att få jobba hemma samtidgt som man fått vara tillsammans med sina egna barn... tänk om fler fick vara med om detta. 


Nu ska vinstskatten betalas på vår försäljning. Skatten på vinsten är fr o m årsskiftet 22 %. Kan man visa på att man har gjort om-, till- eller nybyggnad på fastigheten så slipper man betala skatt på det beloppet. Kan man dessutom visa på att man gjort förbättringar, reparationer och underhåll under skatteåret eller de fem åren före så slipper man även betala skatt på de beloppen.

Det blir ändå en hel del i skatt för vår del men det är OK. Jag är stolt över att bo i ett land där vi solidariskt betalar skatt och där vi har ett system som garanterar (har gjort det i alla fall) att ingen ska behöva leva på mindre än existensminimum, få tak över huvudet och äta sig mätta, där vi alla har rätt till sjukvård och utbildning... Men ibland tycker jag att det borde gå att plocka mer ifrån de som har i överflöd för att ge till de som saknar det mesta... men det är jag det.


Å´ vad jag kan se så blir det ändå en bra slant över. Pengar är nu inte allt (det vet jag om någon) men visst är det härligt att kunna unna sig en god middag på restaurang någon gång, en hotellövernattning, Stockholmsweekend, ny väska... med andra ord "guldkant på tillvaron". Det kan inte alla och det har inte vi alltid kunnat göra heller, men nu kan vi det och det är något vi verkligen uppskattar! Jag hoppas att jag alltid kommer att vara tacksam över de "guldkantade" tillfällena och jag hoppas att jag aldrig blir så snål att mitt enda mål med pengar är att samla dem på hög.

Nästa grej som jag ska unna mig är lite nytt i garderoben... men först ska vågen visa - 3,5 kg till (har klarat - 3,5 kg på två veckor nu med ViktKlubbens hjälp). 7 kg brukar man säga är en storlek.

Nu ska vi fira med en god (och relativt mager) middag för att vi har gjort rätt för oss och betalt in den skatt som vi enligt lagen ska betala. Det blir marinerade kycklingklubbor, ris och stark ratatoille.

Ha en fortsatt bra söndag!

Nu kan jag äntligen knappra med mina fingrar på tangentbordet, men det tog en halvtimme i 41-gradigt varmvatten innan blodet började flyta normalt i kroppen igen. Jokkmokk är kallt! Så kallt att min kamera gav upp redan efter fem minuter. Jag hade världens bästa bild på gång med en vit rajd av renar med en färgglad och fårad same i täten som passerade min mamma och Ulf på två cm avstånd när de kramades för att hålla värmen. Kameran åkte snabbt upp för att föreviga ögonblicket... Två danska kvinnor konstaterade "grötigt" att  du må bli hurtig annars må din kamera lave av... Å det gjorde den; den lavde av  precis när renarna buffande och frustande passerade mig, de små svarta "persiennerna" som skyddar linsen vägrade att öppna sig. Jättehurtigt!!!

Det har varit en ganska tuff arbetsvecka med långa arbetsdagar och grubblerier kring alla IUP-samtal och alla skriftliga omdömen som ska förberedas. Jag tror inte att alla har förstått det ännu men nu ska alla elever i grundskolan, från år 1 till år 9 få skriftliga omdömen två gånger per läsår i ALLA ämnen! I det omdömet ska det framgå vilka strävansmål man valt att fokusera på den aktuella terminen samt vad undervisningen har bestått i. Till det ska läggas elevens prestation, fortsatta arbete och nya mål... Det är inte bara undervisning en lärare håller på med... om nu någon trodde det.

Nu är det i alla fall helg och det känns ljuvligt! Klockan är nu rätt mycket med tanke på att vi ska upp tidigt i morgon bitti för att åka buss till Jokkmokks marknad. Har i alla fall hunnit klippa Milla och färgat hennes hår medan Pelle och Anki hälsade på. Kom dessutom alldeles nyss på att jag inte har travat ännu. Knappade mig snabbt fram till ATG.se och fick nobben, de hade stängt för kvällen. Hur gör jag nu då? Det får bli spel på ATG (Papperslappen) i Jokkmokk... så ser ni att det gått en miljonvinst till Jokkmokk så kan det mycket väl vara vår vinst.

Hade tänkt blogga om något helt annat (oseriöst) i dag men det blev bara en "dagboksvariant". Till det tänkta inlägget skulle jag spela upp den nya underbara låten med Takida "Handlake Village" (Handsjöbyn? Kolla in skylten...Var är det?)... Ni får den i alla fall... Njut av musik, sång och fim!

Svar från läsare till "Anti-rynk"

Kära "Anti-rynk" jag förstår så väl dina känslor inför de synliga strecken du upplever mestadels morgontid, jag har haft liknande problem. För mig rörde det sig däremot inte om överläppen utan om överarmarna. De ansamlades mängder av vätska i dessa under natten och när jag vaknade och ställde mig framför spegeln för att kamma mig eller rolla mig under armarna såg man hur svullnaden hängde löst och dallrande under överarmarna. Det kändes läskigt. Besvären försvann dagtid efter att jag klätt på mig, men varje morgon var det likadant. Jag kontaktade en läkare då jag efter viss efterforskning misstänkte hjärtsvikt, vilket kan göra att man samlar på sig mycket vätska. Men min husläkare var klok och efter ett EKG konstaterade han att det INTE var hjärtsvikt, utan något som på fackspråk kallas "Alter noijus" i folkmun skämtsamt kallat "Ålders nojja". 

Alter Noijus är en sjukdom och ingen "nojja" och den botas bäst med viktminskning och/eller styrketräning och i svårare fall kirurgi. Symtomen på Alter Noijus kan variera men visar sig oftast som ansamling av vätska, streck i ansiktet, skäggstrån på hakan och vid bikinilinjen, avtunning av håret, hängande ögonlock och bröst.
Känns i alla fall skönt att det inte är livshotande och inte inbillat utan att det faktiskt är en fysisk och relativt  ofarlig åkomma man drabbats av.

Jag önskar dig lyckat till "Anti-rynk".
Det finns hopp!

"Noijus"

- Kära Francesca  jag har ett problem som jag har funderat över en tid. Det är så att när jag stiger upp på morgonen och tittar mig i spegeln blir jag förskräckt; jag har fyra, fem diagonala streck på sådär 1-1,5 cm på överläppen. Jag vill påpeka att det INTE är rynkor... de vet jag hur de ser ut. När jag sedan har tvättat mig och sminkat mig med diverse foundations och puder så tenderar de att minska och bli mindre synliga för att nästa morgon se hopplöst likadana ut. Det känns MYCKET besvärande! Jag tror att det har att göra med hur jag sover. Jag ligger alltid på sidan med en arm under kudden. Ansiktet trycks då liksom ihop och munnen formas till en skrynklig plutmun vilket ger dessa streck. Vad ska jag göra? Jag kan inte sova på rygg för då snarkar jag (säger maken) och botoxinjektioner är inte att tänka på då detta INTE handlar om traditionella rynkor. Hjälp mig kära Fransesca! Jag känner mig desperat!
// Anti-rynkan




- Kära "Anti-rynkan"  jag förstår att det känns besvärligt och att du är orolig över de "diagonala streck" du så tydligt ser ovanför överläppen på morgonen när du vaknar. Mitt förslag är att du sover i sittande ställning uppackad med kuddar bakom ryggen, då slätas kinderna ut och risken för snarkning är liten. Om detta inte skulle fungera kan du ligga med huvudet hängandes utanför sängkanten, vilket i och för sig leder till plutmun men utan ihoptryckning av kinderna. Dock kan du uppleva en viss tryckande känsla de första dygnen då blodet ansamlas i huvudet, men besvären brukar vara övergående. Det finns dessutom en ny produkt på marknaden som kallas "dentist-tampoon" som man stoppar in under överläppen och underläppen för att förhindra hoptryckning nattetid. Nackdelen med denna "tampoonmetod" är upplevd muntorrhet under sömnen, liksom svårigheter med läpprörelser och artikulation dagtid, men dessa besvär tenderar också att minska över tid. 

Om inget av dessa förslag visar sig fungera får du nog lov att vända dig till en kirurg för vidare utredning.


Lycka till!   
// Francesca 

Wikipedia;

Kyndelsmässodagen, Jungfru Marie kyrkogångsdag, Herrens frambärande i Templet, är en festdag i kyrkoåret ägnad minnet av hur jungfru Maria 40 dagar efter födelsen bar fram Jesus i templet. Den iakttages av de flesta kristna samfund, och är en av de äldsta kristna festdagarna... Sedan 1772 firas kyndelsmässodagen i Sverige på söndagen närmast före eller efter 2 februari. Kyndelsmässodagen avslutar jultiden på kyrkoåret och kallas därför ibland för lilla julafton.

Jaha ja... Gunilla var närmast sanningen... Jungfru Maria besökte templet med sitt barn Jesus, 40 dagar efter hans födelse. Dagen avslutar jultiden på kyrkoåret och kallas därför ibland för Lilla julafton, för mig är det när man sitter uppe kvällen innan julafton och tittar på Bingolotto  eller Uppsittarkväll  och spelar spel och dricker glögg... inte är det den 2 februari...

Idag skulle min älskade morfar Hugo Palmqvist ha fyllt 90 år om han hade varit i livet. Han dog den 11/9 -88 men fortfarande kan jag känna att han är högst levande.

Jag var mycket hos min mormor och morfar då jag var liten. De bodde i Vattenfalls lilla samhälle Messaure några mil öster om Jokkmokk. Morfar skämde alltid bort mig, han kunde köra till Jokkmokk och tillbaka bara för att jag skulle få en glass. Jag fick följa honom när han spolade isen på hockeybanan, när han skulle ringa i kapellets klocka, när han skulle till "stationen" för att hämta mormor...
Jag var hans ögonsten.

Idag har familjen varit på IKEA i Haparanda och på nya shoppingcentret "På gränsen" i Torneå. Jag hade planerat köpa matta, matchande stoldynor, vitrinskåp mm. men jag fick nu uppleva att bilden inte alltid överensstämmer med verkligheten... Det värsta var nog stoldynorna i kohud... de var groteska och barbariskt fula... ni skulle ha sett Uffes min... Så det blev inga större inköp den här gången, men det var ändå jättekul.


Jocke däremot var rätt nöjd med dagens inköp, även om det inte fanns någon soffa som kändes OK. Han får kolla upp butikerna MIO, EM mm som faktiskt finns på närmare håll.

Denna saga fick faster i sin mail här om dagen...

2009-01-27 Ebba

De var en gång en hund som hette Ebba. Som var ute i snön och lekte  med en kompis. Då såg dom en kompis till. Som var ensammen i snön. Då gick dom och fråga om hon ville vara med dom. Ja sa hon då lekte dom tillsammans. Då var det middag då fråga pappa om det var kul. Ja sa jag. Får dom sova över hos mig? Jaja okej tack pappa då  går  jag till dom. Vill ni sova hos mig? Ja jag ska bara gå och packa min väska ropade dom. Hej kan vi sova nu? frågade dom. Gonatt men jag kan inte sova sa Ebba. 



Visst är Ebba jätteduktig på att skriva? Det märks att hon går i en skola som använder sig av ASL - Att skriva sig till läsning... där mycket av själva läs- och skrivinlärningen sker på dator under första skolåret. Sen tror jag faktiskt att hon dessutom brås på sin faster...

   

I går fick jag en present (utan anledning) laddad med stor omtanke och värme av min älskade mamma och pappa; en "Head Massager".

Enligt instruktionen ska den stimulera endorfinerna i hjärnan på ett naturligt sätt (!). Det låter fantastiskt! Endorfiner är kroppens egna "lyckopiller" och "smärtstillande medel", precis vad jag behöver just nu med värkande axlar, nacke och huvud liksom ett och annat som trycker på insidan...

Den trycks försiktigt över huvudet och de små piggarna masserar försiktigt hårbotten (skalpen i mitt fall) och ökar därigenom blodgenomströmningen... men skit i det...


...det är först och främst ljuvligt och helt underbart skönt! Att blodet och endorfinerna sedan strömmar genom kroppen är ju bara bonus.


Mamma trodde även att "vispen" kunde vara potenshöjande... hmm? Undrar var man ska massera då? Inte för att jag undrar för egen del, men andra kan ju vilja veta...

Kan med fördel användas på maken, barnen eller varför inte på bångstyriga husdjur också?
Kostar just nu 129:- på en av ortens hälsokostbutiker (den i nya Gallerian).

Köp den och njut!
Att bry sig om sitt huvud är ett kärt och viktigt "huvudbry"!



Bild "lånad" från; http://www.gmusa.net/