(L)evamittilivet

Nu är det färdigt... nu är det jag som ska ta hand om mig och bry mig om mig på ett mer medvetet sätt. Jag är 45 år och väger för mycket, har ont i min rygg, är så stel att jag har svårt att ta på mig mina strumpor och jag har ett blodsocker som far upp och ner som i ett fritt fall på Liseberg. Jag vet... jag är bra som jag är med mina valkar både bak och fram, peruk, ytliga åderbråck, hudbristningar och hallux valgus på höger fot... Just därför måste jag ta hand om mig.



Jag är i den åldern då jag står högst upp på trappan och nu börjar det gå nedåt. Det är helt OK alltså! Jag har tänkt åldras med heder, jag har tänkt resa och jag har tänkt unna mig guldkant i tillvaron i form av goda middagar, fester, vackra kläder, smycken, smink, teatrar, bio mm. Jag har helt enkelt tänkt ha skitkul i framtiden trots att jag åldras, eller borde jag säga tack vare att jag åldras? Det finns ju faktiskt ingen garanti att någon av oss kommer att åldras, jag om någon vet.

Ibland är det ödet som spelar oss ett spratt men ibland är det vårt leverne som gör att våra dagar blir färre än andras här på jorden. Å´ jag har då banne mig inte tänkt förkorta livet genom att äta en massa billig choklad, fettdrypande janssons frestelse, transfettig gräddglass och skinka med svål. Jag har heller inte tänkt bli liggande barfota framför TV:n med flottet blänkande om hakan, zappandes mellan Äntligen hemma och Landet runt  för att i pauserna be om min insulinspruta eftersom jag har så ont i kroppen att jag inte kan ta mig upp ur soffan... Nu är det färdigt fru Norberg! Skärp dig kvinna!


En bekant i 40-årsåldern, drabbades av en hjärtinfarkt strax före jul. Han akutopererades i Umeå och fick komma hem dagen före jul. Det gick bra tack och lov! Men man får sig en funderare... Livet är så fantastiskt och det får inte sluta för tidigt, inte om jag får bestämma...

Det finns de som var ute igår (After X-mas) och som är rejält trötta idag, om man säger så... men som man så hurtigt kan säga:

- Idag är det en annan dag...
eller varför inte:
- I dag är första dagen på resten av ditt liv...

Är ni rädd om "morgondagen" så ska ni ta ett glas vatten med en brustablett med C-vitamin innan ni går och lägger er. Vetenskapligt bevisat? Nej! Testat på djur? Nej! Testat på fyllkajor? Ja, med mycket goda resultat.

Hur som helst, oavsett om det är en annan dag eller annandagen så ska mina barn och svärfar få äta resterna av julmaten idag. Den dessert som vi åt på julafton är tyvärr slut men receptet tänkte jag dela med mig av. Den är definitivt INTE mager och den är definitivt INTE GI men den är definitivt jättegod (hoppas definitivt att jag stavade definitivt rätt annars har fröken fem stavfel vid det här laget...).

Evas julpannacotta med fruktsallad
Ca 10 portioner

Pannacotta:
2 dl Gelesocker Multi
7 dl grädde
1 pkt saffran

Allt blandas i kastrull och kokas ca ½ minut. Häll upp i portionsskålar (eller ev en större skål) och låt det stelna svalt.

Sockerlag:
Koka 1 dl socker, 3 dl vatten och 1-2 tsk julkryddor (förslagsvis pepparkakskrydda, kanel, ingefära, stjärnanis efter smak och tycke)

Fruktsallad:
Tärna några äpplen, skiva ett par apelsiner och
skär en färsk ananas i bitar (eller annan
favoritfrukt). Frukten läggs i sockerlagen. Låt den "dra" ett tag innan serveringen.

Tack mamma och pappa för en jättemysig julafton! Vi hann se Kalle Anka med ett glas glögg och godis, vi fick sätta oss till ett mycket vackert dukat bord, vi fick äta oss mer än mätta av allt gott man kan tänka sig från julbordet, vi fick oss en julsnaps; AAlborgs Aqvavit (mycket god), tomten (nr 2) med medhjälpare kom och delade ut julklapparna och alla blev glada över sina paket (om än en liten tjej inte riktigt förstod varför syrran fick TVÅ par skidor och hon bara ett) och till sist (efter den tveksamma tomtekramen) drack vi kaffe och åt efterrätt och barnen lekte med sina nya leksaker. 




Senare på kvällen blev det att bege sig till nästa julsällskap i Bergsviken till Olle och AnnBritt med famlij för lite julklappsutdelning, kvällsgröt och kvällsmacka och en massa trevligt prat (ICA vs COOP t ex). De stora barnen lekte med sina leksaker (läs; satt vid datorerna, chattade/SMS:ade, spelade dataspel) och vi vuxna (övermogna) fick oss en Long John. När dygnet nästan övergick i juldag så lastade vi in våra klappar i bilen som rattades hem av Milla.

Kan en jul bli mycket trevligare?

Jag älskar julen och för mig är den årets höjdpunkt, men jag kan heller inte låta bli att tänka på de familjer där julen blir ett nödvändigt ont, något som måste gås igenom, fast man helst vill slippa... De som får uppleva osämja, missbruk, misshandel.. de som inte har råd med julklappar eller knappt julmat till sina barn... de som har mist någon nära, som borde ha varit med... Tankar kring dessa barn och familjer finns alltid med mig under julen... antar att det finns många som nu vaknar upp och känner att julen blev precis det helvete de hade väntat sig och att de är glada för att det är över, tyvärr så är det fler juldagar kvar och bara några dagar kvar till nyårsafton...

Idag ska jag bara mysa i min nya pyjamas, läsa en ny deckare (tack mamma och pappa) och tända ljus. Kylen är full av mat. Jag har en underbar familj omkring mig som jag älskar. Vi är friska! Jag är världens lyckligaste!

Många tankar och kramar till er alla som har det svårt just nu!

Min svärmor som dog för sex år sedan var jätteduktig på att baka och laga mat. Mestadels vardagsmat eftersom Arne, min svärfar, inte ville ha några nymodigheter utan allt skulle vara som det alltid varit. Margits kardor (en slags munk) t ex de skulle alltid bakas till jul. Ni skulle ha sett svärfars min när jag föreslog att vi skulle hjälpas åt med att göra kardor i år. Idag har vi bakat 100 st kardor som vi har delat med oss av.


Margits kardor
2 st ägg
2 glas socker
2 glas mjölk
50 g smält margarin
3 tsk bakpulver
mjöl

Ägg och socker vispas. Tillsätt mjölk och margarin. Blanda i bakpulver och mjöl till lagom hård deg.
Kavla ut degen tunt och ta ut rundlar med hål i mitten (ca 6 cm i diameter). Frieras till ljusbrun färg i sjudande kokosfett i stor gryta (ha lock i beredskap), Det går åt 4 små paket (1 kg) kokosfett till 1½ sats vilket ger ca 100 kardor.

Ät och njut!

Den här bilden togs i köket i vårt hus i Furulund julen 2005 då jag och svärfar gjorde kardor sist.

Vad man inte ser på bilden är locket till grytan som ligger bredvid spisen i fall oljan börjar brinna...

PS. I morgon är det julafton.DS

När man tar bussen till jobbet kring halv åtta (ibland tio över sju) för att sedan undervisa i ett klassrum utan fönster (bara litet ljusinsläpp i taket) och till sist ta bussen hem någon gång mellan klockan fyra och fem, ja då hinner man inte se särskilt mycket av dagsljuset, än mindre av moder sol.

i går var det vintersolstånd; den tid på året (2008-12-21 kl. 13:05) då den lutande jordaxelns norra ände pekar rakt bort från solen, då dygnets ljusa del är som kortast på norra halvklotet (susning.nu). Det var en fantastiskt vacker dag med sol som jag lyckades föreviga med min kamera. Idag börjar ljuset så sakta återvända.


I går kväll hade familjen Norberg spelkväll. Vi åt tacos, glass, godis och nötter och drack både någon öl och något vinglas. Spelet för kvällen var det nyinköpta (nya) Monopol med städer som Piteå, Skellefteå och Umeå med på spelplanen. Vi hade jättetrevligt och spelandet utvecklades precis som det brukar; mamman förlorade (men gjorde ett tappert försök att lura till sig två femmiljonare), pappan i familjen gjorde precis ALLT för att sabotera för de andra (uppskattat? - NEJ!), dottern vars humör svängde rejält i takt med ökade inkomster och utgifter ville avsluta innan spelet var klart och sonen som inte koncentrerade sig på mycket annat än syrrans labilitet (fick utbrott i samma takt) höll aldrig på att ta sig runt ens ett varv och sedan blev han ett stående inslag i fängelset... Vi hade supertrevligt, det var som att uppleva den gamla goda tiden igen, inte mycket har förändrats... och Uffe vann förstås.


Sedan skulle familjen se film beställd från SF Anytime... Mamman i familjen, som älskar (och ofta klarar av) tekniska utmaningar, försökte få fram bilden på dataskärmen, genom HDMI-kabeln och ljudsladden in till TV-burken utan att lyckas (gick ju för h-vete igår!)... Felsök; Aha! Windows Media Player! Skitlätt! Ingen textremsa? (Shit, shit) Rensa cookies/temporära filer och tryck ctrl/shift/C... superlätt!  (Arrrgh...ψδñ¥¥Φš!) o.s.v i ca 40 minuter... då sonen upptäcker att mamman hade valt en egen väg när formuleringarna i felsök inte stämde med datorns (har hänt förr). Det skulle vara Ange programåtkomst och standardvärden i stället för Ange dina standardprogram, det var väl inte så svårt... Nu börjar mammans humör att följa börsens kurvor... rakt ner mot avgrunden.

Idag den 21 december har Tomas namnsdag.

Tomas eller Thomas är ett förnamn och mansnamn. Det kommer ursprungligen från ett armeniskt ord som betyder tvilling. Den vanligaste stavningen just nu är med th. Tomas var även den tvivlande aposteln. Äldsta belägg i Sverige, en runinskrift från 1200-talet. Namnet var ett modenamn på 1950-talet och var 1960 ett av de tio vanligaste tilltalsnamnen. Den 31 december 2005 fanns det totalt 91 728 personer i Sverige med namnet Tomas/Thomas, varav 58 770 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 502 pojkar namnet, varav 44 fick det som tilltalsnamn. Det fanns dessutom 10 kvinnor som hette Tomas/Thomas, ingen av dessa hade namnet som tilltalsnamn.

Det finns en speciell herre i vår kommun som heter Tomas som har kommit på idén med att samla alla kända (och för den delen okända) Tomasar till en gemensam "Tomasfest"  för inbördes beundran. Galet? Javisst! Inbjudna kända Tomasar lär vara Tomas Brolin, Tomas Bodström, Tomas Wassberg och Tomas Di Leva. Undrar om vår förre granne Tomas Andersén är inbjuden (skulle säkert kunna bistå med både hamburgare och korv till vickningen) eller Tomas Qvick (nu pratar vi verkligen spännande tillställning)? Jag hoppas (för festens bästa) att han då inte har glömt bort min favorittomas Tomas Ledin. Har någon av de "utvalda" tackat ja? - Ingen aning. Det lär säkert stå skrivet i Piteå-Tidningen i morgon. Varför gör man en sådan sak? Välgörenhet? - Nja! Kul grej? - Förvisso (för vissa). Uppmärksamhet? - Skulle nog tro det!

Jag grubblade själv lite kring betydelsen av namnet Tomas och svensklärare som jag är så drog jag snabbt slutsatsen att namnet Tomas kunde vara ett sammanslaget låneord från det anglosaxiska språkets fras;  to much  vilket i sådana fall skulle betyda för mycket...

Hur som helst Tomas;
Grattis på namnsdagen och lycka till med tlllställningen!

PS. Varför inte en Evafest? Lindkvist och Sandström räknar jag som självklara? Men sen...?Attling/Dahlgren, Longoria, Roos, Röse, Hamilton, Cassidy och Rydberg?... Kanske svårt att komma ifrån den 24 dec? Kanske svårt att rymmas i min trea? Hmm... Jag tror att jag tar det nästa år i stället. DS

Svärfar Arne  har varit hos oss i eftermiddag för att se skidor, travet och för att äta PALT! Det var längesedan jag såg Arne såg glad över något som när jag meddelade dagens rätt. Blänket i ögonen påminde om de små barnens när de väntar på tomten och julklapparna. Å´ varför inte... det kändes lite märkligt när Uffe gav på förslag att göra palt, men gamla traditioner ska ju ersättas av nya.

Det finns ju nu ett nytt halvfabrikat, ett norskt mjöl som bara ska blandas med vatten; Knuspeballer (eller något liknande som för tankarna till något helt annat...) som ska fyllas med fläsk och kokas precis som originalet. Kritiska paltentusiaster anser att det funkar (vid tidsbrist, då abstinensen sätter in) men föredrar helt klart den gråa originalklumpen gjord på vete- och råg- eller kornmjöl från vår hemkommun, serverad med Bregott eller smör och lingonsylt.

Travet var svårt den här omgången, 5 rätt blev det men det gav ingen utdelning. Man kan inte vara på topp varje gång. Måste medge att historien om Åke Svanstedt känns lite som "smolk i bägaren" (chips- och ostkrokssmulor i whiskeyn) men jag väljer solidariskt att inte döma någon innan all fakta lagts på bordet.

Arton (18!) lata dagar med god mat, läsning, TV-tittande, promenader, sudoku, spelkvällar, glögg, akvarellmålning och bloggande. Åååh, vad härligt! Trots jullov så måste jag få berätta vilka helt otroligt gulliga elever jag har. Jag tror aldrig att jag har fått så mycket goa kramar, så många kärleksförklaringar i form av hemliga (ibland oläsliga) meddelanden, teckningar föreställande lastbilar, skotrar och rosa prinsessor, små deggubbar, kladdiga vindruvor, pärlarmband och brev med hjärtan och stjärnor på... Fröken är viktig för en liten etta, kanske den viktigaste personen efter mamma, pappa och syskon...

Vi har varit och sett filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" tillsammans med våra (husvagns-, bio- mopedäventyrs- mm) kompisar Eva och Per. Biosalongen var fylld, på de tre mittersta raderna, i övrigt var det luftigt. Medelåldern på biobesökarna låg på 50+ och uppskattningsvis hade sådär 80 % av besökarna egen husvagn eller husbil vilket inte minst hördes på kommentarerna som fälldes; Kommer du ihåg när vi försökte ställa in kanalerna på vår husvagns-TV? Det där är ju Arcus, campingen i Luleå? Det är ju en likadan husvagn som vår gamla...

Midsommar 2008 i Kukkolaforsen tillsammans med Eva och Per
och Kalle och Britt-Inger på besök.

Filmen har fått rätt så ljummen kritik av förstå-sig-påarna. Vårt betyg är en klar 3:a (av 5 möjliga) men vi cineaster har ju å´ andra sidan en förkärlek till allt som är svenskt. Filmen bör ses av alla som någonsin har eller har tänkt (eller kanske inte...) fara ut med husvagn längs de svenska vägarna. Man skrattar igenkännande i det dråpliga som sker likaväl som man skrattar åt det dråpliga som man ännu inte har varit med om (råtta på rymmen fastnandes i inredningen, ryska vägpirater, soppatorsk). Bitvis var filmen riktigt "vacker" t ex när Gösta, stående i en gisten eka med en rejäl blåtira, skulle strö askan från sin bästa, men nu döde vän, i en sjö mitt i ensliga Lappland.



Filmens budskap kan sägas vara; "Var rädd om varandra, när som helst kan hemorrojderna sprida sig och man drabbas av den fruktade Spanska kastanjett-sjukan"... Behöver jag säga att filmens huvudperson Gösta drabbades av denna åkomma och för att lindra smärtan blev han tvungen att sitta på en uppblåsbar sittring... Något som antagligen även hade drabbat åtminstone en av bions besökare. Följande hördes (av alla biobesökare) i trappan på väg ut från filmen:

Vi har nyligen konstaterat att det är bra länge sedan vi hade så mycket snö i december. Det har varit så vitt och fint överallt med utegranar och hysteriskt lysande amerikatomtar och renar. Nu är det dessvärre bara en slabbig, grådaskig mask- och hundkissörja kvar av det vita och fluffiga. Det har nämligen regnat i ett par dagar nu, ett kallt, läbbigt, ruggigt decemberregn. Fy för den lede! Snälla tomten, ge oss en vit jul!

Hur som helst så har dagen idag varit lång och innehållsrik med allt från bussresande med 15 jullängtande och utflyktssugna 7-åringars museibesök till julfest med "familjen Larsson-lek" (julbordsvarianten) och fika för 45 halvhysteriska skolbarn. Efter skoldagens slut var det så dags för den årliga utvärderingen som i år blev klar någon gång strax innan halv 6... Men HALLELUJA nu har fröken mentalt jullov! Två dagar kvar med bara en massa kalenderöppningar, julfimer, långdans och bingospel med godisvinster i form av chockrosa skumtomtar... YIPPIE!

Jag hoppas och tror att jag kommer att kunna ta mig tid till att måla lite under mitt lov.

Den här lilla akvarellen gjorde jag i fjol i ett försök att måla snabbt, utan alltför många detaljer med allt för mycket färg. Jag blev rätt nöjd faktiskt. Kul att inte alltid vara så himla petig.

Tänk om julen kunde få bli lika vit...

Jag är nog av de flesta känd som en "optimista" som försöker att se det positiva i det som sker. Ibland är det dock svårt även för den mest positiva...

Besparingar behöver inte bara vara av ondo, ibland så leder omorganisationer och omstruktureringar till positiva förändringar både för arbetstagare, arbetsgivare och gemene man, samtidigt som ekonomin förbättras (om än jag inte kommer på någon speciell händelse just för tillfället...).

I vår världstidning PT stod att läsa härom veckan att de mest utsatta, barnfamiljerna med socialbidrag, inte kunde räkna med något extra stöd nu till jul, något som våra grannkommuner däremot anser sig ha råd med. Vad finns det för positivt med det då kan man undra? Ja, det kan man ju filosofera kring... 

Kanske  en sådan artikel kan öppna ögonen hos den medelmåttige kommunalarbetaren, som helt plötsligt inser att han har det fruktansvärt bra som har råd att fira jul med sina nära och kära och att han inte alls är i behov av någon kommunal present till jul, ett paket vars innehåll inte alltid lever upp till förväntningarna. Nej, "Svensson" kan köpa sig sina egna småprylar eller önska dem av sina nära och kära i julklapp, de behöver inte arbetsgivaren stå för. Om alla dessa "Svensson-kommunalare" avstod från den lilla kommunjulklappen skulle det garanterat bli en slant över till de mest behövande; barnen i fattiga hem, missbrukarhem, i fosterhem och invandrare nu till jul. Dessutom skulle "Svensson" kunna känna sig riktigt ädel när han vet att hans julklappspeng minsann använts till välgörande ändamål.

Ska vi då ändå problematisera det hela en del så kommer vi ju då till det rent praktiska; vem ska dela ut pengarna/presentcheckerna/paketen till dessa behövande? Vadå dela ut? Kan det kosta? kanske någon då funderar. Jodå, vårt största pappersbruk lär har löst "problemet" genom att taxi ska köra runt till alla anställda den här julen med företagets paket. Denna lösning lär nog dock inte bli aktuell för kommunens räkning då det är pengar som ska sparas...

Jag har ett annat förslag; får jag bara ledigt en skoldag (utan vikarie förstås) så kan jag ta min egen bil (står för bensinen) och fara runt och vara tomte för en dag hos dessa familjer, jag lovar. Mina elever kan hjälpa till att paketera julklapparna (och samtidigt få insikter kring värdegrund, mänskliga rättigheter, empati, demokrati, solidaritet...). Det enda jag skulle behöva är att få låna en tomtedräkt (strl. L-XL) och en tomtemask då min egen försvunnit i flytten.

Vad säger ni ute på fältet inför nästa års julplanering? Visst kan vi väl avstå från julklappen till förmån för de som annars kanske varken har råd med julmat eller julklappar till sina barn? Visst skulle det kännas bra att ta ett sådant beslut?

Frid på jorden och julklappar till alla!
//Tomtemor

- Mamma, årets julklapp är inte alls en BH för män.
- Nähä, vad är det då?
- Det lär visst bli en GPS-trosa för kvinnor.
- ?? OK...

Nu måste man ta sig en funderare... Vem skulle kunna ha nytta av en GPS-trosa? Kvinnan själv? Knappast... Tänk er själva att hamna på centralstation i Stockholm och inte hitta till bästa kompisen på Västerlånggatan 42... lite bökigt och genant att behöva fiska upp GPS:n ur trosan, eller ännu värre försöka skriva in adressen med GPS:n på plats... 

Näe, GPS-trosan är nog tänkt för kontrollerande, svartsjuka pojkvänner och äkta män som vill sitta hemma i TV-soffan, dricka öl och äta Sour Cream chips till matchen Manchester United-Arsenal och samtidigt kunna se varje steg som frugan tar efter det att hon lämnat spisen...

Jag bara undrar... Hur stor är GPS:n? Är den lika stor som den vi har med oss på husvagnssemestrarna så kan det bli problem... Trosan lär då inte kunna tillverkas i stringmodell... Och undrar hur man tvättar en sådan sak, kanske inte tål tvätt (blääh vad äckligt). Jag lär då inte önska mig en i julklapp och jag hoppas inte att maken gör det heller.

Slut för idag (tror jag)!



PS. Grattis pappa på SIXTEN-dagen (varför är den flyttad från 6 augusti?.. Per, Karin, Tage, Arne, Ulrik, Sixten... du vet). DS

Min kompis Anki jobbar på Källbogården, ett äldreboende med mycket gott rykte, här i Piteå. Jag passade på besöka henne då Piteås luciatåg "lussade" för de boende nu på morgonen. Det är första gången jag har varit inne på ett boende och jag är mycket imponerad. Källbo kändes stort, modernt, luftigt och ljust med hemtrevlig atmosfär och mysig personal. Kanske man skulle söka in redan nu? Jag blev "kompis" med ett par trevliga herrar som inte tyckte att det gjorde något att jag tog plats bredvid dem, utsikten blev bättre, tyckte en av de skojfriska herrarna, som dagen innan hade fått beskåda Källbos egna luciatåg bestående av personal och boende (lucian lär ha varit "bara" 90 år). Jag hittade denna "idolbild" i trappuppgången på Källbo. Livslust!


"Luciorna" (den yngre generationens), som fick mycket beröm för sin sång, var lite tagna sedan de bland annat besökt lasarettets palliativa vårdavdelning (vård vid livets slut). Vilken fin insats de gör, samtidigt som de får vara med om mycket! "Lionsgeneralerna" tackade mig för lånet av min dotter till detta viktiga uppdrag. Jag skulle vilja tacka Lions för att min dotter fick chansen att få delta i detta som blir ett fint minne för livet.