(L)evamittilivet

Jag har aldrig varit kräsen tidigare när det har gällt mat och jag har alltid haft en glupande aptit. När andra mår dåligt äter de i regel mindre än vanligt, jag har alltid gjort precis tvärtom; öst på mer. Inte ens en magsjuka har kunnat stoppa mig. Den gnagande och sura känslan just innan magsjukans entré har bara triggat min hunger och jag har stoppat i mig något helt i onödan då det tuggade, minuten senare, spolas iväg till reningsverket. Nej, aptiten har det aldrig varit något fel på.

Om det nu har med åldern att göra eller om det beror på alla massmediala budskap om hur undermåligt mycket av det vi äter är, så har jag nu fått ett problem på (i) halsen; jag analyserar all processad mat. Jag vet, det låter sjukt och jag gillar det inte, men vet inte hur jag ska kunna sluta. Köttbullar, korv, fiskfriletter, leverpastej, hamburgare... med andra ord allt som har passerat en köttkvarn. Det började för några veckor sedan då en kollega berättade om ett TV-program som visade vad fiskpinnar innehåller; nedmalda gälar, fiskhuvuden, skrov och LITE, LITE fiskkött. För att dölja eländet paneras det lilla, malda kadavret med ett tjockt lager ströbröd. Historier om vad korv innehåller har vi väl alla hört talas om sedan förut? 

Mina analyser av den malda maten går till så att jag dissikerar matbiten, söker efter färgskiftningar (som kan vara senor, fjäll, fenor..), fintuggar en liten bit för att upptäcka eventuella klumpar och sega ingredienser (brosk, muskler, späck...), till sist trycker jag det tuggade med tungan mot gommen för att eventuellt skönja någon slags smaksensation (eller smakar det bara panering eller bränt margarin?). Om den malda födan har klarat testerna någorlunda så långt så kan jag tänka mig att fortsätta tugga den men tillsammans med någon smakförhöjare (smak- och konsistensdöljare) i stor mängd (ketchup, kryddor, sylt, chilisås, gurkmajonäs...). Jag försöker i den här situationen tänka;    julpyssel, städning, telefonsamtal och inköp av kläder, INTE foodprocessor, brosk, köttkvarn, senknutor, mixer...

Tyvärr så verkar det som om många elever också har hamnat i samma misstänksamma dilemma som jag... Elever undrade om dagens "guldlax-friletter"  verkligen innehöll lax, eller ens laxskrov? Andra undrade vad paneringen bestod av då den såg ut som korta, gulfärgade maskar eller torkat fiskfjäll. En elev i min klass gick igenom en traumatisk upplevelse då han fick se utploppade, stirrande fiskögon i den den från julbuffén kvarvarande inlagda sillens spad (svartpepparkorn)...

Ja, till jul lär det väl bli en hel del  kalvsylta, medvurst, köttbullar och prinskorv...  Hur ska jag klara detta? Antar att jag får köpa kilovis med äppelmos, senap, mimosa-, rödbetssallad för att dölja eländet. Men då var det ju det där med konserveringsmedel, färgämnen, DDT, bekämpningsmedel, transfetter, hormoslyr och vette gudarna... Det kanske vore på sin plats med en fasta snart...  eller varför inte en hjärntvätt?