(L)evamittilivet

 - Valborg är här!

Tänd miljoners majbrasor och våreldar runt om i vårt avlånga land som en hyllning till våren! Däremot kan jag meddela eventuella skeptiker att alla häxor faktiskt redan har nått sin slutdestination Blåkulla och INGEN behöver smälla smällare för att hålla dem borta. Kom ihåg det! Miljön, hundar, hundägare, småbarnsföräldrar, fönsterputsare, tinnitustanter och -farbröder, inkontinenta liksom gatusopare mår skitdåligt av smällare, som dessutom kostar en massa pengar, bara för att gå upp i rök. Blääh! 

 
1:a maj är demonstrationernas och plakatens dag liksom motorcyklarnas. Demonstrerat har jag gjort på den tiden då det begav sig och tåget långt och stolt ringlade sig genom kommunens gator, men motorcykel har jag aldrig åkt. Jag tror att jag en gång gick bredvid ett plakat med texten: 6-TIMMARS ARBETSDAG! Undrar hur det skulle bli för lärare?.. 6-TIMMARS ARBETE OCH 4 TIMMARS "FÖRTROENDETID" VARJE DAG!..

 I dag har vi haft allvarliga diskussioner i personalrummet om husdjur och deras oundvikliga död. En kollegas 19-åriga katt fick en spruta, som gjorde slut på kattens svåra plågor orsakade av cancer i magen, till kollegans och hennes barns stora sorg och förtvivlan. Den nu 19-årige sonen sörjde sin "barndomsvän" och tog ett ceremoniellt avsked knäböjandes vid den bananlåda som fick fungera som kattens bår. Vid denna gripande stund beslutade sig 19-åringen för att tatuera in en bild av katten på höger överarm för att symboliskt visa sin eviga kärlek.

Idag är det en hel industri och kommers bakom omhändertagandet av sjuka och döda djur. Allt ska ske värdig och  under respektfullt. Man avlivar helst djuren i sin hemmiljö med en spruta som gör att djuret sakta får somna in i kretsen av de närmaste. Sedan,  när veterinären har gjort sitt, får familjen själv ta farväl av den älskade familjemedlemmen. När sedan stunden känns rätt tar familjen den döda slutligen till sista vilan, krematoriet i Öjebyn. Urnan med askan får familjen med sig hem.

För många barn innebär det döda husdjuret den första riktiga kontakten med svår sorg och död och det är av största vikt att föräldrar handskas med situationen på ett varsamt sätt. Att anlita en veterinär som ser till att djuret får "somna in" i hemmet, kan vara ett skonsammare sätt att närma sig döden, än att grannen som är jägare får ta hand om det, om än det kostar ett par tusenlappar. Ett djurs död kan bli, om man gör det på ett bra sätt, inledningen till en av livets kanske viktigaste diskussioner; döden. En diskussion som kanske kan förbereda barn på den sorg som så småningom kommer att drabba dem när någon anhörig går bort.

 Jag har haft några djur som liten, akvariefiskar som självdog av ålder och som frös ihjäl i akvariet för att pappa hade skruvat ner värmen när vi for bort, en katt som ätit råttgift(?), dog och begravdes allt medan jag var i skolan, ytterligare en katt som blev så tjock att magen hängde i backen och en granne hällde vitpeppar runt tomtgränsen för att slippa henne på sitt revir så en lantbrukarfamilj fick adoptera henne och till sist en vit dvärgkanin med blå ögon som blev bortrövad(?) av någon illvillig person... Jag har aldrig varit med om något avsked... inte heller någon begravning... Hmmm... Stämde verkligen alla dessa historier om bortrövande, råttgift och adoptioner? Eller var det så att "jägaren" fick uppdraget att avsluta dessa  (o)önskade djurs liv? Hmmm?

Jo, ett avsked minns jag väldigt väl och det var när mammas och pappas hund Peppino drabbades av leukemi (han också...) när mamma och pappa var på Kanarieöarna... Det kändes i själ och hjärta att se det djuret lida i sin svåra sjukdom. Vi höll honom vid liv med hjälp av dropp som vi själva injicerade i nackskinnet på honom varje dag. När så mamma och pappa kom ovetandes hem tog vi honom till (ko-)veterinären som inte hade någon som helst erfarenhet av hundar. Han var så nervös och det drabbade hunden också som fick dödsångest... han bet Ulf i näsan innan han fick sprutan som avslutade hans plågor, Ulf fick uppsöka akuten.  

Våra egna barn fick sent omsider en kanin eftersom den skulle kunna vara utomhus året runt vilket var ett krav då Camilla var allergisk. En sommardag då jag och barnen skulle till Jokkmokk över ett par dagar skulle Ulf sköta om deras älskling Pepsi. De var mycket oroliga över att pappa inte skulle kunna ta hand om kaninen på rätt sätt, men pappan i familjen deklarerade surt att hade han kunnat ta hand om dem när de var små så skulle han väl kunna ta hand om en kanin ett par dagar... Morgonen efter när Ulf skulle mata kaninen var den stendöd, hängandes i hönsnätet som en uppstoppad trofé... Det var våra barns första möte med döden...

Långt inlägg om allvarliga saker...
Hejsvejs!

Haha! Jag borde ha blivit ekonom eller varför inte revisor... kanske något att tänka på om man någon gång ska "sadla" om?

Jag har deklarerat i helgen, både den allmänna delen och bilagor (K5) vid försäljning av småhus. Det visade sig att jag, när jag tidigare i vår gjorde en preliminär uträkning utan förtryckta uppgifter vill säga, prickade rätt på sånär 400 kr för mig och Ulf tillsammans! Det var banne mig helt otroligt efter ett skatteår av fastighetsskatt, räntutgifter, ränteinkomster, husförsäljning mm.

Vilken skön känsla att man nu har gjort rätt för sig...  
och bidragit med en hel del till vårt lands gemensamma påse med pengar. Jag har ju faktiskt en del i skuld också, om man tänker på att min behandling under leukemitiden kostade så där 1 500 000 kr...

Jag har många gånger tyckt att du haft fel och att jag vetat bättre. Jag har många gånger tyckt att du varit orättvis och "vetat" att jag aldrig skulle göra samma sak. Jag har många gånger inte brytt mig om vad du sagt. Likafullt har du varit min förebild och jag har nu blivit som du - en (godhjärtat, generös och glad) fågelmamma, som bryr mig så otroligt mycket om mina barn, så mycket att det ibland kan bli för mycket, precis som du gjorde (och gör). 

Först nu förstår jag vad du mamma har gått igenom. Nu förstår jag att bland det svåraste i livet är att vara mamma, kompis, kurator, storasyster, vän, fallskärm, bollplank, stöttepelare, spottkopp, förebild, hatobjekt, ekonomisk rådgivare, chaufför, coach och själsfrände på samma gång, med egna tankar och värderingar utan att för den skull påverka, alltid nära tillgänglig men befinnandes på lagom avstånd...

Ett livsviktigt, livslångt uppdrag med inskränkta rättigheter vad gäller kompledighet, övertidsersättning eller ersättning för sveda och värk... man får inte ens vara säker på att få uppmuntran eller uppskattning för sitt ideella arbete, som man trots allt utför med stolthet och glädje för att man är lyckligt lottad som har fantastiskt underbara barn, som är det absolut viktigaste i ens liv, alla kategorier.




Gör man "rätt" saker, säger man "rätt" saker eller leder man på "rätt" spår är det bra, men om man gör "fel" saker, säger "fel" saker eller om ens omdöme råder en till att leda på "fel" spår, trots en enorm omtanke och vilja att göra rätt, blir ens roll inte mycket värd, åtminstone inte för stunden...

Jag inser nu vilken enorm prestation det är att vara mamma, det finns ingenting som ens kommer i närheten av det uppdraget... och jag är lyckligt lottad som har fått det uppdraget! Jag, liksom alla världens mammor, hoppas att jag har förvaltat uppdraget väl! Men jag lär inte få veta det förrän om så där 20-25 år, när mina barn är sådär 45 år och sitter och filosoferar i sina bloggar över sitt föräldraskap...

 Jag är en stolt Volvoägare sedan ganska många år, och inte bara jag utan så gott som hela min släkt. Självklart ska man handla svenskt, det ska vara robust och rustikt, det ska vara säkert och tryggt och dessutom ska det vara med stil... VOLVO såklart! Ett svenskt signum, en svensk stolthet, ett svenskt flaggskepp, en svensk tiger...

Nu är det så att det svenska flaggskeppet har fått slagsida och den svenska tigern har visat en av sina sämre sidor... Jag känner mig förvirrad och mitt VOLVO-hjärta slår i otakt, vart är vi på väg? 
   
Först så varslar VOLVO-ledningen sådär 6 000 anställda i Sverige och det må ju vara hänt (sånt händer ju hela tiden...) men sedan rusar ledningen iväg och köper två stycken Falcon 7X för sådär 425 miljoner kronor styck. Dessa två nya kan nu läggas till de två Falcon 7X som köptes av företaget 2007. Hur f-n tänker man? Jag skäms...!   

Finns det då ingen som har kunnat tänka något lite längre bland toppcheferna i Volvos ledning? Vanliga flyg är helt UTE! De slukar bränsle och  förstör vår miljö (sägs det i alla fall bland miljövänner och Green-Peaceare). Om man hade varit lite förutseende så hade man beställt ett lyxplan med katalysator, komposteringsmöjligheter och uppladdningsbara batterier gjord av återvunnen plåt så hade man fått EU-bidrag. Detta bidrag hade sedan kunnat läggas på en eller ett par lyxyatcher av det större slaget och hipsvips så hade man kunnat resa flott värre både i luften och till havs. 
Näe, skärpning VOLVO, ska ni satsa så tänk lite mer långsiktigt, gör det klimatsmart och få EU-bidrag. Sedan tycker jag att ni bör fundera över om ni inte ska varsla ännu fler anställda för då kanske ni så småningom kan "nystarta" i glesbygden och få starta-eget-bidrag och lokaliseringsstöd, dessa stödpengar kan "investeras" i nya spännande ("miljö-")projekt... 

Mitt råd till svenska folket är; Köp VOLVO, det är varken tråkigt eller vardagligt att äga en sådan bil... det är tvärtom riktigt COOLT! Man vet aldrig vad som kommer att hända...


    
    VOLVO - För folk i tid och otid!



(Tilläggas bör att Volvoledningen funderar på att häva köpet på de två sista planen men riskerar då att förlora sin förskottsinbetalning på 70 miljoner; en sådär 150 årsantälldas löner.)

Susan Boyle... vilken kvinna! Hon chockerade hela världen med sin skönsång i "Britains Got Talent 2009" (Storbritanniens Idol)... Hon fick stående ovationer vid sitt livs första framträdande! Hon är en sensation...! Lyssna och njut på den 47-åriga kvinnan från Skottland (klicka på länken under bilderna) som aldrig har haft en pojkvän, som i stället har valt att vårda sin sjuka mor och som har en katt vid namn Pebbles. HÄRLIGT! Precis vad världen behöver i dessa dåliga tider; en askungesaga!

http://www.examiner.com/

- Hon är en SENSATION, eller hur? Eller...?
- Varför är hon egentligen en sensation? För att hon sjunger så vackert?
- Men det finns det ju åtskilliga som gör... hmmm.
- Är det för att ingen förväntat sig att kvinnan kunde sjunga så vackert?
- Antagligen!
- ...
- Varför har ingen förväntat sig att hon inte kunde sjunga?
- Vet inte...
- Jo, det vet du. Men du vill inte säga det...
- ...
- För att hon är ful... Just det, för att hon är FUL! En ful människa förväntas inte kunna sjunga vackert! 37 001 082 sökningar på YouTube... och inte beror det bara på att Susan Boyle är en fantastisk sångare...
- Jag vet... du har rätt... det var samma sak med han i förra årets Idol i Storbritannien...
Paul Potts... Ibland skäms man över att man är en simpel människa med primitiva tankar...



Jag gillar unika människor, det unika med dessa människor är just det att de är unika, fast det är vi väl alla på vårt unika sätt, eller hur... Det är nog väldigt unikt för just människor, att vi är unika menar jag, och det är en unik rättighet vi har.

Man ska vara kvick och tänka kvickt om man ska få resning för ett mord, bland så många andra som man erkänt och dömts för. Men denna massmördande man vi pratar om lär vara farligt kvicktänkt, han ser till att inte hamna i kvicksand, om man säger så. Han får en kick av att döda. Själv skulle jag inte ens våga möta hans blick, eller ens en nick från denna ondskefulla prick. Undrar vad han har för trick som klarar av att utfärda ett dödande stick på ett ögonblick? 

- Är du inte rädd för att någon ska tycka att du skryter i din blogg när du visar bilder på sådant som du köpt? undrade maken häromdagen. 
 
- Näe, absolut inte! Jag är (rejält) myndig, har en egen inkomst, styr över mitt eget liv, njuter av varje sekund, uppskattar både de små och de stora händelserna i vardagen OCH jag njuter av livet! Och jag tänker INTE be om ursäkt för det och för att jag faktiskt har råd att unna mig ett och annat av livets goda... för det är jag värd!  
 
Så alla som tenderar att lätt bli avundsjuka, de som tycker att det är skryt när man pratar om sådant som man är glad och stolt över och i övrigt alla som tycker att skryt luktar illa: KLICKA BORT BLOGGEN eller HÅLL FÖR NÄSAN för nu kommer mitt senaste inköp att stolt visas upp...



BERTBY skåp i björk från IKEA! Jag älskar skåpet, det matchar mitt matbord och köksstolarna i björk och det passade precis in på väggen mellan köksdelen och balkongdörren. M a o ett jädra bra inköp!

- Luktade det? Ursäkta, men verkar det som om jag bryr mig? Jag är glad ändå, haha!

1 000 tack Olle & Ann-Britt för att ni tog hem (det tunga) skåpet åt oss från Haparanda!

 



Ojojoj... vad skönt att ha haft påsklov när förberedelserna ska göras inför 50-års fest, resa  och studenten. 

 50-årsfesten börjar ta form och jag har helt klart kontroll över situationen. Resan närmar sig också med stormsteg och de sommarkläder jag har plockat fram och provat fungerar riktigt bra (även de som tidigare  var för små...) och festklänning med paljetter liksom strikt kostym är inköpt. Studentfesten ska hållas i vår kvartersgård och Turbobaren ska få stå för maten. I morgon ska vi titta på en studentklänning.




 Ulfs 50-årsfest kommer att gå av stapeln lördag den 16/5 och den som ännu inte fått en formell inbjudan men som känner för att delta hör av sig till mig på mail [email protected] för närmare information.

Ni är hjärtligt välkomna!  

 
Jag fick i morse ett mail från min kompis Eva...

... ett mail vars bilder har etsat sig fast på min näthinna. Helt plötsligt så blev det inte riktigt lika viktigt att kolla antal steg  och kaloriförbrukning på stegräknaren... Helt plötsligt så kändes det som om jag var helt OK med mina kurvor och extra kilon... Helt plötsligt så skämdes man...

Jag vet... övervikt är inte bra för hälsan, men ett allt för hårt bantande kan gå överstyr och kan ge den mest djävulska sjukdomen i form av anorexi/bulimi, en  livshotande sjukdom utan medicinska botemedel...

Med andra ord... det gör inget att min viktminskning går lite sakta just nu, det får ta tid och målet är inte att bli smal utan att bli hälsosam full av vitaminer och mineraler, utan värk i fötter, rygg och axlar med ett BMI som är bra för kärl och hjärta och ett blodsocker som ligger på en hälsosam nivå, det målet ska jag nå och jag ska må bra av det.

Millas kompis, sedan barnsben, Linn har lämnat huvudstaden för ett besök i hemstaden Piteå, till Millas stora glädje. Det ska skvallras, berättas, chattas och fnissas hela natten kan jag tro... och det är bara kul då gubben lika jobbar natt (kanske de kommer att lägga sig samtidigt vid 06.00 i morgonbitti...).


I vintras lovade jag att varje gång Linn kommer och hälsar på så ska de få Ben & Jerry... en liten burk med supergod och superdyr glass, i fall ni inte visste det sedan förr. Så i kväll blir det tandorikött, ris och sallad med kladdkaka, grädde och fruktsallad till efterrätt... och så då Ben & Jerry förstås till efterefterrätt.

http://www.publicpress.org/

Nu jäklar... mina marshmallowslår, min julskinkerumpa och min vetebullsdegsmage har bestämt sig för att inte minska i omfång en endaste centimeter till, det är svångremspolitik som gäller i kroppshyddan just nu. Men de vet inte vem de har att göra med... är det krig de vill ha, är det krig de ska få.

Jag ska dallra, svetta och flåsa bort varenda cellulit och fettvalk genom att gå i fettbrännartempo (svett bakom ryggen, i BH:n, i skorna och under peruken...). Jag kommer inte att ge mig i kampen mot istret... jag säger som Gert Fylking och Robert Aschberg; "Ett steg i taget".

I går blev det drygt 12 000 steg, i dag 11 500. Nu jäklarns... jag tänker mig ca 4 kg på de 5 veckorna som är kvar innan "den lilla båtturen"...

På mina promenader finns det en sak som irriterar mig så inni baljan... När "Herr-går-man" bestämmer sig för att bli grön och pipljudet blippar på i stressfart så är det bara att ta ut stegen i rejält fettbrännartempo för att hinna över innan blippet varvar ner och gubben blir röd av ansträngning.

Vid Kappa hinner jag nästan inte över innan det slår över till rött... tänk på mamman med barnvagn, på farbrorn med den lilla taxen, den bredbenta killen med "gällivarehäng" eller varför inte den medelålders "alerta" kvinnan med hälsporre... SKA DE BLI ÖVERKÖRDA för att någon trafikingenjör har beslutat att ALLA ska hinna över gatan på precis 8 sekunder? Det skulle vara något att protestera mot på 1:a majdemonstrationen... klart viktigare än något i stil med något så banalt som "Arbete åt alla" eller "6-timmars arbetsdag"... Det här gäller ju livet för fanken...

Ett av mina första minnen av stjärnan var när jag och min kompis Maria var till den grekiska ön Kos i början på 80-talet och hans låt "Thriller" spelades överallt... på barer, i bussar, vid poolen och förstås på diskon. Vilka minnen... min kompis blev kär i en grek och själv reste jag med båt till ön Patmos.

Michael Jackson - "Earthsong"

Lillebror/svåger Pierre skriver;

- Hej syster, jag blev lite förvånad när din blogg inte handlade om din allra käraste man som har namnsdag idag, så då får jag väl fylla i att Ulf är ett gammalt nordiskt namn som är detsamma som ulv. Det återfinns ofta på runstenar. Namnet var mycket vanligt i äldre tider men fick sin renässans först på 1900-talet. Antalet namnbärare är runt 66 000, av dessa har omkring 38 200 det som tilltalsnamn.

- Grattis kära Svåger på din namnsdag ifrån oss....Å glad påsk då igen. 

 
Storasyster Eva skriver;

- Hej lillebror! Tack för din medverkan och din upplysning. Jag har forskat vidare lite i betydelsen av namnet Ulf och kom fram till samma fakta som du men med följande tillägg: Ulf är relativt vanligt bland män mellan 30 och 60 år, men används numera mest som andranamn. År 2008 fick 4 pojkar namnet Ulf som tilltalsnamn. Det finns ingen kvinna i landet med namnet Ulf. 

Grattis i efterskott Ulf och dina "namnar" radiomannen Ulf Elfving, förre detta Europaministern Ulf Dinkelspiel, komikern Ulf Larsson och till Ulf Lundell, vars första LP fick det passande namnet "Vargmåne".

http://www.politikerbloggen.se/

Hörde häromdagen att Mona Sahlins förtroenderas kunde ha att göra med att hon ändrat frisyr!!! Men herregud... lever vi på 1600-talet eller?

Jag ändrar både färg och form på min frisyr varje år och jag har då inte märkt att man betraktar mig på något annorlunda sätt för det... tvärtom. Jag tror folk tycker att det är helt OK att byta frisyr ibland, folk förändras ju hela tiden, liksom modet. Nää, styrkan sitter INTE i håret min gode man....

... och det känns ljuvligt!
  Vi har ätit en god middag bestående av kyckling och zuccini, pasta och grekisk sallad med citronolivolja och ett glas rött, allt till tända ljus... i vår påskstädade lägenhet. Det "kostade" rejält många kalorier av dagens ranson, men det var det fanken värt...

• I dag har jag haft tisdag, onsdag och någon stund trodde jag att det var torsdag.

• Jag glömde bort att jag hade rastvakt... jag blev påmind om det av Monica när halva rasten hade passerat... tur som var hade allt gått bra ändå.

• Markerade med gult i fritids lista för de barn som farit hem, men på TORSDAGENs lista (upptäcks nog i morgon... April, april?).  

• Jag trodde på något lustigt sätt att det var "dialogforum" i stället för APT i eftermiddag, så jag hade planerat att få fara hem med 17.05 bussen men tji fick jag... vi slutade först kl. 18.00 (borde jag ha lärt mig vid det här laget).

• Trodde att vi skulle "reflektera" redan 13.30 då jag "passade" för att redigera Bärzika-Tidningen (när jag egentligen var "fri" att göra vad jag ville...

• Missade att Backgårds´ (mina kära, gamla kollegor från Norrfjärden) var på besök... Hade velat krama dem... Hade dessutom skitstökigt i klassrummet när de ville titta in (som annars alltid är välstädat...).

• Trodde att vi skulle få frukt på APT:n (blev mackor, vilket ju i o f s är bättre, men inte nu när jag bantar).

• Trodde att jag hade kaffedag idag...

• Trodde att vi skulle få lax idag (vilket vi förhoppningsvis får i morgon).

• Trodde att jag skulle hinna ringa vårdcentralen angående min skitonda häl...
  
  - BLÄÄÄH!
  

 

Du säger det stora delar av det svenska folket tänker och dessutom står du för det. Du är högt uppsatt på många poster men det märker man inte, när man träffar dig är du alltid samma, gamla Janne med glimten i ögat och skrattet nära till hands (trots att du har så förbaskat ont i foten).

När det gäller fallet Vanja L-W så menar du att hon blivit så van att handskas med gigantiska summor så att hon tappat proportionerna helt och glömmer bort fotfolket och gräsrötterna som kämpar för sina arbeten i en allt sämre ekonomi. Du menar vidare att om man sitter som LO:s ordförande och har glömt hur det är att vara "vanlig" arbetare, tappat omdömet och det svenska folkets förtroende och drar ner hela arbetarrörelsen i fördärvet, då bör man avgå;

www.attila.tecknare.se/?p=56



Expressen 2009-04-07

Hon lämnade AMF, men det var inte nog:
Nu kräver flera inom LO att Wanja Lundby-Wedin ska avgå från sin post som ordförande.


- Det är dags att packa sin väska och gå ut bakvägen ur LO-borgen och skämmas, säger Jan Palmqvist, vice ordförande för LO-distriktet i Norrbotten...


... Han säger sig dock ha stöd för sina åsikter bland LO-medlemmar han mött i sitt eget distrikt, och även inom sitt eget fackförbund, Seko.
- Det finns inte en människa från Barsebäck till Kiruna som stödjer henne.

 

Mina nya WALKING-skor har gått 10 000 steg i dag (utan att ha gett sin ägare det minsta ont i fötterna)... alltid en början.
 
 
Bloggen och viktklubben får tyvärr inte mer av min tid i dag än så här eftersom vi har haft fullt upp med att sätta upp vår nya AZZARO-skåp, ett väggord (herregud vilket petjobb!) och en tavla. Bildbevis kommer när jag har påskstädat och satt upp vårgardinerna. Men jag kan avslöja att jag är supernöjd.

Vi har shoppat, ätit och druckit gott, skrattat, bastat (3/4), spelat spel (synd bara att jag var SÅ överlägsen...), sovit gott, varit till Finland, shoppat igen, ätit igen... Kort sagt; Bästa tänkbara helg!

(Klicka för större bild)

Bilden på IKEA är tagen från den finska synvinkeln. Köpcentret på bilderna är från "Rajalla" - På Gränsen, Torneås nya köpcentrum som är stort och modernt med både bekanta kedjor som HM, Lindex, Kappahl men också finska som Seppälä (min favorit), Tamaris och Pentik. Däremot är allt skrivet på finska, allt ska betalas i Euro och dessutom är allt väldigt dyrt, tyvärr.

Vi fick äntligen tag i stolsdynor och en ny köksmatta, det blev SÅ snyggt och prydligt. Fördelen med neutrala färger är att man sedan kan förnya med färger efter humör och årstid (gult till påsk t ex).


Vi köpte lite annat smått och gott också som en tavla, galgar, ljus, väggdekoration (vallmo i rött till Milla), porslin till Jocke. Dessutom köpte jag mig ett par WALKING-skor från Reebok. Varför har jag aldrig tänkt på det förr? Har alltid köpt RUNNING-skor... jag som aldrig springer nu för tiden (annat än vid shopping). 

 Per förresten, var tog de fina bruna kulorna vägen som du skulle köpa på IKEA? Rymdes de inte i bilen, eller? Vad skulle de nu egentligen användas till?  

Tack kära vänner för en trevlig helg!
Nästa gång kallar vi på er (Umeå?) och då får ni åka V50 (hoppas att den rymmer lika mycket packning).

 

Jag, Ulf, Eva och Per är just nu på väg mot Haparanda och IKEA. Vi ska shoppa, äta och dricka gott och sova över på Stadshotellet... En lyxweekend m a o (Cause we´re worth it, you see!).

Jag slutade hyfsat tidigt idag och for hem och storstädade... luktade citronsåpa (prova den!) ända ut i hissen när Ulf kom hem (å´ andra sidan luktar ju det mesta bättre än Kappa...). Nu har han "påsklov" igen... har det sådär var 14:e dag... BITTER? Jag? Näärå, jag har ju mitt årliga påsklov om en knapp vecka, det räcker gott och väl. När man blir pensionär får man vila...

Jag har förresten beställt skor av en försäljare på skolan... TVÅ par skor. Ett par sköna "slippers" i rött att ha på skolan och ett par lite fränare och fräschare "finskor" i vitt. De kommer med "express" nästa vecka. Nu kan våren få komma... jag är rustad!



Vill till sist visa min fina, fina helgpresent från en av mina fantastiskt fina elever. Påsen stod på katedern när jag kom in i klassrummet med pojkens hand i min...

Har i kväll varit på tjejkväll liksom 14 285 andra tjejer. Jag och Anki hade förstås siktet först och främst inställt på "Carribean-kläder" och skor. Visst finns det mycket snyggt att spendera sina slantar på, men med tanke på att kanske 5 kg till kommer att försvinna från kroppshyddan innan det beger sig, så känns det inte helt rätt att handla något kroppsnära just nu.

Skor däremot borde  fungera  och om jag inte minns helt fel så är det nu (inte till försommaren) man måste köpa sina nya fotdon för sedan är de slut. Mina (fin-)skor ska vara låga, fotriktiga, klart snygga och sköna att gå i... Finns de skorna får de kosta skjortan om de så vill...

Köpte låga, snygga stövlar (just det; GUMMISTÖVLAR), alltså inget för båtresan (får man hoppas), en röd ESPRIT T-shirt, Mineglas på DUKA och en börs.

I morse i samlingen, då klassen konstaterade att det var den 1:a april, så ringde frökens telefon (som hon annars aldrig har på sig i klassrummet). Det var telefon från en långtadarchaufför från Lundmans djurtransport. Han hade kört i diket nere vid ICA och en massa smågrisar hade rymt från transporten och han behövde hjälp med att samla in dem.