Mammatankar
har kanske inte trott att det var viktigt... men nu vet jag...
... TACK mamma för att du finns! TACK för allt du lärt mig!
TACK för att du har funnits när det har varit jobbigt!
TACK för att just du är du!
Jag är den jag är tack vare dig!
- Jag älskar dig!
Jag har många gånger tyckt att du haft fel och att jag vetat bättre. Jag har många gånger tyckt att du varit orättvis och "vetat" att jag aldrig skulle göra samma sak. Jag har många gånger inte brytt mig om vad du sagt. Likafullt har du varit min förebild och jag har nu blivit som du - en (godhjärtat, generös och glad) fågelmamma, som bryr mig så otroligt mycket om mina barn, så mycket att det ibland kan bli för mycket, precis som du gjorde (och gör).
Först nu förstår jag vad du mamma har gått igenom. Nu förstår jag att bland det svåraste i livet är att vara mamma, kompis, kurator, storasyster, vän, fallskärm, bollplank, stöttepelare, spottkopp, förebild, hatobjekt, ekonomisk rådgivare, chaufför, coach och själsfrände på samma gång, med egna tankar och värderingar utan att för den skull påverka, alltid nära tillgänglig men befinnandes på lagom avstånd...
Ett livsviktigt, livslångt uppdrag med inskränkta rättigheter vad gäller kompledighet, övertidsersättning eller ersättning för sveda och värk... man får inte ens vara säker på att få uppmuntran eller uppskattning för sitt ideella arbete, som man trots allt utför med stolthet och glädje för att man är lyckligt lottad som har fantastiskt underbara barn, som är det absolut viktigaste i ens liv, alla kategorier.
Gör man "rätt" saker, säger man "rätt" saker eller leder man på "rätt" spår är det bra, men om man gör "fel" saker, säger "fel" saker eller om ens omdöme råder en till att leda på "fel" spår, trots en enorm omtanke och vilja att göra rätt, blir ens roll inte mycket värd, åtminstone inte för stunden...
Jag inser nu vilken enorm prestation det är att vara mamma, det finns ingenting som ens kommer i närheten av det uppdraget... och jag är lyckligt lottad som har fått det uppdraget! Jag, liksom alla världens mammor, hoppas att jag har förvaltat uppdraget väl! Men jag lär inte få veta det förrän om så där 20-25 år, när mina barn är sådär 45 år och sitter och filosoferar i sina bloggar över sitt föräldraskap...
NI ÄR OERSÄTTLIGA, LIVSVIKTIGA OCH HELT FANTASTISKA!
Utan mammor - ingen värld!
LEVE MAMMAN!
(Jag vet att pappor är minst lika viktiga för sina barn, men jag kan ju inte uttala mig om pappans roll och känslor då jag har aldrig varit i den rollen... : )
Så sant!
Min svägerska Eva sa en mycket klok sak när jag var osäker på om jag varit en bra mamma i en viss situation och beklagade mig över min oro för henne:
- Den dag du slutar oroa dig för om du varit en bra mamma, då är du en dålig mamma.
Tack Gunilla! Det var ord som jag behövde höra just nu! Vilken klok Eva du har som svägerska...
Kram,kram!
din roll kommer alltid att vara mycket värd, även om jag kanske inte alltid ger dig nog mycket uppskattning av vad du egentligen förtjänar. vissa saker går ibland ut över det allra närmaste och det är fel och jag är ledsen för det. det finns nog inga ord i världen som skulle kunna beskriva hur viktiga ni är och har varit för mig. innerst inne tror jag du vet, att utan er skulle jag inte stå där jag står idag, och det är jag evigt tacksam över och jag älskar er för det!
söndagkväll och vi har just kommit hem och slår upp din blogg,men vad du görmej glad Eva, det är svårt att som mor att veta det rätta, då man ibland inte själv ens vet , men som kycklingmamma så vill man ju sina närmsta det bästa.Viktigast av allt är ju när man är lyhörd för varann och att kan vara varann till hands, både i ledsamhet och glädje., och kramar får jag av alla er i mängder . Tack för att ni finns. mor och mormor farmor
Tack Milla! Älskar dig för alltid!
Det är du som ska ha tack för allt mamma! Du finaste mamman i världen!
Kram!
