(L)evamittilivet

Jag Eva Norberg, är en kvinna, mamma, dotter, hustru, syster, kompis, medmänniska och lärare på 45 som lever mitt i livet kryddat med ambition, humor och livsglädje.

Sk(r)att

Haha! Jag borde ha blivit ekonom eller varför inte revisor... kanske något att tänka på om man någon gång ska "sadla" om?

Jag har deklarerat i helgen, både den allmänna delen och bilagor (K5) vid försäljning av småhus. Det visade sig att jag, när jag tidigare i vår gjorde en preliminär uträkning utan förtryckta uppgifter vill säga, prickade rätt på sånär 400 kr för mig och Ulf tillsammans! Det var banne mig helt otroligt efter ett skatteår av fastighetsskatt, räntutgifter, ränteinkomster, husförsäljning mm.

Vilken skön känsla att man nu har gjort rätt för sig...  
och bidragit med en hel del till vårt lands gemensamma påse med pengar. Jag har ju faktiskt en del i skuld också, om man tänker på att min behandling under leukemitiden kostade så där 1 500 000 kr...

Hej hopp i vårvärmen!

"FRÅN VAR OCH EN EFTER FÖRMÅGA, TILL VAR OCH EN EFTER BEHOV." En marxistisk fras som är så sann. Honnörsord som solidaritet är tyvärr omoderna just nu, men det är ju precis vad det handlar om. Jag betalar skatt på det jag tjänar så att behövande medmänniskor ska kunna få hjälp. När jag själv behöver hjälp finns det resurser åt mig. Fullkomligt självklart egentligen...

Vår barnlöshetsbehandling var inte heller billig, men nu har vi ju fött och fostrat två prima blivande skattebetalare!

ÅÅåå, vad härligt att veta att vi skattebetalare har kunnat vara med och hjälpa till så att ni (och andra) har kunnat få barn... Väl investerade pengar.

Kram, kram!