(L)evamittilivet

Nu jäklar... mina marshmallowslår, min julskinkerumpa och min vetebullsdegsmage har bestämt sig för att inte minska i omfång en endaste centimeter till, det är svångremspolitik som gäller i kroppshyddan just nu. Men de vet inte vem de har att göra med... är det krig de vill ha, är det krig de ska få.

Jag ska dallra, svetta och flåsa bort varenda cellulit och fettvalk genom att gå i fettbrännartempo (svett bakom ryggen, i BH:n, i skorna och under peruken...). Jag kommer inte att ge mig i kampen mot istret... jag säger som Gert Fylking och Robert Aschberg; "Ett steg i taget".

I går blev det drygt 12 000 steg, i dag 11 500. Nu jäklarns... jag tänker mig ca 4 kg på de 5 veckorna som är kvar innan "den lilla båtturen"...

På mina promenader finns det en sak som irriterar mig så inni baljan... När "Herr-går-man" bestämmer sig för att bli grön och pipljudet blippar på i stressfart så är det bara att ta ut stegen i rejält fettbrännartempo för att hinna över innan blippet varvar ner och gubben blir röd av ansträngning.

Vid Kappa hinner jag nästan inte över innan det slår över till rött... tänk på mamman med barnvagn, på farbrorn med den lilla taxen, den bredbenta killen med "gällivarehäng" eller varför inte den medelålders "alerta" kvinnan med hälsporre... SKA DE BLI ÖVERKÖRDA för att någon trafikingenjör har beslutat att ALLA ska hinna över gatan på precis 8 sekunder? Det skulle vara något att protestera mot på 1:a majdemonstrationen... klart viktigare än något i stil med något så banalt som "Arbete åt alla" eller "6-timmars arbetsdag"... Det här gäller ju livet för fanken...