Jag önskar...

Jag fick den här fina dikten av en god vän när jag låg i Umeå för behandling av min leukemi. Den är vacker och tänkvärd men jag vet inte vem som har skrivit den. Jag vill nu skicka den vidare till mina älskade barn som står på tröskeln inför vuxenlivet med allt vad det innebär... Älskar er ni finaste!



Jag önskar Dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar Dig modet att vara Dig själv
och stå för det Du sagt.
Jag önskar Dig inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå.
Jag önskar Dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.



1000 kramar från mig till er
//Mum


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0