(L)evamittilivet

Första advent! Helt underbart med alla röda adventsljusstakar med långa, vita antikljus, gammaldags pappersjulstjärnor i vitt och rött, pepparkakor med mögelost och glögg. Den här tiden, väntan, är det bästa med julen. Allt tissel och tassel, alla paket som ska köpas och slås in, all mat och dryck som ska förberedas, alla tomtar som ska ställas fram... blir man någonsin för gammal för att älska julen? 

En gran måste också ses ut. Det är viktigt att den är i rätt längd, att den är tät och att den är jämn. Sedan gör det ju inget om den står så till att den är lätt att hugga ner och att det känns OK att ta den (att den inte står på grannens tomt). I vår familj har vi dock, p g a allergi,  valt att använda oss av en gran vars barr luktar allt annat än barr, vars stam är plastigt brunblank med Made in Taiwan tryckt i det som skulle ha kunnat vara barken och där alla smågnetter skulle ha dött av svält redan första halvtimmen. En sådan gran har vi varit stolta ägare av i sådär 20 år... men inte nu längre. Nu ligger vår Taiwangran på Bredviksberget tillsammans med andra saker som passerat bäst-före-datum och som ingen längre vill kännas vid. Ut med det gamla och in med det nya...

Vi har köpt oss en ny gran vars barr luktar allt annat än barr, vars stam är plastigt brunblank med Made in Taiwan tryckt i det som skulle ha kunnat vara barken och där alla smågnetter skulle ha dött av svält redan första halvtimmen. En sådan gran har vi nu köpt oss... Den stora skillnaden är dock att den förra var ca 2 meter hög och den här är bara 152 cm över parketten; liten lägenhet, liten gran, så fick det bli. Vi hämtade hem vår nya ägodel i lördags och butikssäljaren ville att vi skulle montera upp granen med dess belysning redan nu för att se så att allt fungerade (och för att en ny skulle hinna ordnas om den INTE fungerade, antar jag).

Sagt och gjort, Ulf monterade och jag hejade på. Det visade sig att allt fungerade men... OJ, vad liten den var! Är verkligen 152 cm inte högre än så? Gullig, jovisst, men som sagt LITEN. Så liten att den fick stå kvar i sitt hörn i vårt vardagsrum. Vore ju synd att packa ner den lilla taiwanesen i den lilla bruna taiwanlådan för att sedan ta fram den igen om ett par veckor. - "Är ni inte riktigt kloka" skulle nog en och annan säkert säga, "har ni tagit fram granen redan?."  


Nu är det faktiskt så att vi bor högre än de andra i vårt kvarter (på 5:e våningen) så ingen kan titta in i vårt vardagsrumsfönster, dessutom är ju utlänningen så himla liten, så den syns i alla fall knappt ut genom fönstret, haha. Våra kompisar som kommer och hälsar på lär knappast bli förvånade, för de har nu lärt sig att vi gör lite som vi vill, när andan faller på.

Nu har vår nyinflyttade invandrare mött mig när jag har kommit hem från jobbet två dagar i rad och jag måste säga att jag tror att vi kommer att trivas riktigt bra ihop. Vem vet, han, vår lilla taiwanes (det är en han, han har kulor i grenen) kanske ALLTID kommer att bli framplockad och klädd till första advent hädanefter.

Gamla traditioner byts mot nya... å´ det är väl kul? (Å´ bra för kommersen...)