(L)evamittilivet

Varför säger vi att vi har "främmande" när vi menar att vi har besök? Främmande... det skulle kunna betyda att de som är hemma hos oss är några som vi inte känner, några som vi kanske inte ens vill ha där. Är det verkligen så att vi i (norra) Sverige lever i en kultur där man måste bli inbjuden för att gå bort och att man helst sitter ensam hemma med familjen, bara i undantagsfall går man bort och då blir man "främmande"? Äta hos någon gör man bara när man är inbjuden på middag och då ska det vara mycket välplanerat och storslaget. I vissa kulturer är det otänkbart att gå bort utan att ha med sig fikabröd eller mat, det är m a o gästen som står för fikat eller maten och det förväntas en gemensam måltid. Muslimer bör ge alla som knackar på dörren något att äta eller en present.

Varför blev vi som vi blev? - Ingen aning, men det beror väl på miljön som så mycket annat; vi har det ju så mörkt och kallt under halva året och vem blir inte mörk och dyster till sinnes då? Men å´andra sidan så har vi ju ljust dygnet runt under sommarhalvåret... Hmm. Jag har då i alla fall bestämt mig för att inte kalla mina besökare för främmande längre.


Min syster, hennes man och hans dotter har varit på besök hemma hos oss för första gången sedan vi flyttade till vår lägenhet. Det var jättetrevligt. Vi träffas inte så ofta men när vi då träffas har vi så mycket att tala om. Roligt, tokigt, klokt, allvarligt, viktigt, allmänt och privat. Några av de viktigare sakerna som blev sagda och som jag inte ska glömma är; bitterhet gör ingen glad, planerande tar mycket energi kanske i onödan, att leva här och nu istället för i framtiden och att ha ett eget liv. Dessutom kom vi fram till att det inte alltid är så kul att åldras (om än de kan säga ett och annat som blir himla kul) och att vi måste ta tillvara på den tid som är kvar för våra gamla anhöriga.