Vi hade i alla fall kul - igen!
Vi har varit och sett filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" tillsammans med våra (husvagns-, bio- mopedäventyrs- mm) kompisar Eva och Per. Biosalongen var fylld, på de tre mittersta raderna, i övrigt var det luftigt. Medelåldern på biobesökarna låg på 50+ och uppskattningsvis hade sådär 80 % av besökarna egen husvagn eller husbil vilket inte minst hördes på kommentarerna som fälldes; Kommer du ihåg när vi försökte ställa in kanalerna på vår husvagns-TV? Det där är ju Arcus, campingen i Luleå? Det är ju en likadan husvagn som vår gamla...
Filmen har fått rätt så ljummen kritik av förstå-sig-påarna. Vårt betyg är en klar 3:a (av 5 möjliga) men vi cineaster har ju å´ andra sidan en förkärlek till allt som är svenskt. Filmen bör ses av alla som någonsin har eller har tänkt (eller kanske inte...) fara ut med husvagn längs de svenska vägarna. Man skrattar igenkännande i det dråpliga som sker likaväl som man skrattar åt det dråpliga som man ännu inte har varit med om (råtta på rymmen fastnandes i inredningen, ryska vägpirater, soppatorsk). Bitvis var filmen riktigt "vacker" t ex när Gösta, stående i en gisten eka med en rejäl blåtira, skulle strö askan från sin bästa, men nu döde vän, i en sjö mitt i ensliga Lappland.
Filmens budskap kan sägas vara; "Var rädd om varandra, när som helst kan hemorrojderna sprida sig och man drabbas av den fruktade Spanska kastanjett-sjukan"... Behöver jag säga att filmens huvudperson Gösta drabbades av denna åkomma och för att lindra smärtan blev han tvungen att sitta på en uppblåsbar sittring... Något som antagligen även hade drabbat åtminstone en av bions besökare. Följande hördes (av alla biobesökare) i trappan på väg ut från filmen:
- Börje, har du suttit bra under filmen?
- Jodå, helt OK (rör sig liksom "segt" och stapplande).
- Men nog skulle du ha tagit med dig kudden från bilen...
Värna om biograferna, se film där den är som bäst, på bio!
Midsommar 2008 i Kukkolaforsen tillsammans med Eva och Per
och Kalle och Britt-Inger på besök.
och Kalle och Britt-Inger på besök.
Filmen har fått rätt så ljummen kritik av förstå-sig-påarna. Vårt betyg är en klar 3:a (av 5 möjliga) men vi cineaster har ju å´ andra sidan en förkärlek till allt som är svenskt. Filmen bör ses av alla som någonsin har eller har tänkt (eller kanske inte...) fara ut med husvagn längs de svenska vägarna. Man skrattar igenkännande i det dråpliga som sker likaväl som man skrattar åt det dråpliga som man ännu inte har varit med om (råtta på rymmen fastnandes i inredningen, ryska vägpirater, soppatorsk). Bitvis var filmen riktigt "vacker" t ex när Gösta, stående i en gisten eka med en rejäl blåtira, skulle strö askan från sin bästa, men nu döde vän, i en sjö mitt i ensliga Lappland.
Filmens budskap kan sägas vara; "Var rädd om varandra, när som helst kan hemorrojderna sprida sig och man drabbas av den fruktade Spanska kastanjett-sjukan"... Behöver jag säga att filmens huvudperson Gösta drabbades av denna åkomma och för att lindra smärtan blev han tvungen att sitta på en uppblåsbar sittring... Något som antagligen även hade drabbat åtminstone en av bions besökare. Följande hördes (av alla biobesökare) i trappan på väg ut från filmen:
- Börje, har du suttit bra under filmen?
- Jodå, helt OK (rör sig liksom "segt" och stapplande).
- Men nog skulle du ha tagit med dig kudden från bilen...
Värna om biograferna, se film där den är som bäst, på bio!
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Kalle och Britt-Inger är våra närmaste grannar... Världen är liten.
Får man önska en jättejättegod jul och ett härligt nyår, så ses vi med nya "ihopsamlade" krafter 2009!
Kramar från mig!
Postat av: Eva
Önska dina trevliga grannar God Jul (jag tror att jag kommer att träffa dem på nyår)! God Jul och Gott nytt år själv Gunilla! Vi ses nästa år med förnyade krafter. Kram!
Trackback
