(L)evamittilivet

Jag och min son Joakim gick på stadens gågata förbi en av de affärer som lockar mest folk under helgen; systembolaget. En av stadens ikoner, en välbyggd, ljushårig matrona som sutttit tillsammans med de övriga i A-teamet på busstationen i alla tider, kom vinglande rakt emot oss med en mager, darrig relik till kille och en halvfull spritflaska som enda sällskap. Hon tittade oss stint i ögonen (trots sin flackande blick) och sa helt övertgande med sin kraftfulla röst;
 - Hä årrn sä!

Hon har ju helt rätt, kvinnan med sin unika livserfarenhet. Tacka fanken för att det ordnar sig! Har man överlevt en akut myeloisk leukemi eller har man supit bort de flesta av sina hjärnceller under 30 års tid och fortfarande står med båda fötterna på jorden (inte liggandes i den) då måste man ju tro på att det faktiskt ordnar sig. Klok kvinna! Tack för de orden, jag tar dem med mig på livets resa!