Vitt eller svart

Jag gillar debatter och diskussioner. Jag lyckas vända saker och ting och kan se det mesta från alla håll och kanter och det är jag stolt över. Jag har perspektiv!  Men ibland skulle jag önska att jag kunde stå upp för en sak och säga; Så här tycker jag... punkt slut!  Det skulle inte spela någon roll vad någon annan sa, jag skulle stå fast vid min åsikt, men det kan jag inte. Jag tycker att allas åsikter är intressanta. Jag lyckas på något sätt tycka att alla har rätt på sitt sätt. Jag förstår precis hur de tänker...

Bra så långt! Men när jag sedan, efter att ha lyssnat på andra, ska försöka bilda mig en egen uppfattning, blir det svårt... Å´ ena sidan så är det ju faktiskt så, men å´ andra sidan så är det ju faktiskt så... Hmm. Vad är rätt och fel? SKIT! Jag vill också stå där med näsan i vädret och med armarna i kors och med snörpande mun säga; - Nääe, så vill jag då inte  ha det, så här  vill jag ha det! Men jag kan inte!

Har jag då inga egna åsikter? Jodå, massor men jag omvärderar dem när jag lyssnar på andras tankar och funderingar. Vänder jag kappan efter vinden? Jo, kanske lite men absolut inte för att vara andra till lags. Är jag velig? Nääe, inte alls. Någon kanske skulle kalla mig "smidig" och det kanske är rätt uttryck. Jag kan nog upplevas som smidig och inte obekväm som kommer med en massa argument och motargument. Men vad ska jag göra när jag faktiskt tycker att andras åsikter är intressanta och då gärna omvärderar mina egna tankar? Jag tycker inte att allt bara är svart eller vitt.

Piaget skulle ha kallat detta fenomen för assimilation  och adaption, när man har en uppfattning utifrån de upplevelser man bär med sig och hur man sedan ändrar uppfattning när man upptäcker att den gamla sanningen inte stämmer... Egentligen är ju det ganska klokt när man tänker efter! Egentligen är ju jag ganska klok!

Nu vill jag bara säga:
- JAG TYCKER ATT MAN SKA TA SIG TID OCH LYSSNA PÅ ANDRA, INNAN MAN BESTÄMMER SIG FÖR VAD MAN SJÄLV ANSER (och den åsikten kan ingen ändra på)!

Tack för ordet, som var mitt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0