Hemma igen!
Är nu hemma igen på Parkgatan efter en härlig, lugn och givande husvagnssemester.
Vi började vår lilla resa i Ö-vik på Campingen Gullvik där vi stått en gång för så där 10 år sedan med barnen. Campingen var utbyggd men upplevdes rätt sliten. När vi inte solade och latade oss i största allmänhet så cyklade vi in till Ö-vik (ca 10 km enkel väg, mestadels uppför), till byar och vikar runt campingen, t o m cyklade vi "down-hill" nedför Ulvöberget. Båtarna till Ulvön hade slutat gå från campingens brygga så vi for till färjeläget ett par mil söder om Ö-vik för en helt makalöst härlig dag på båten och ute på det pittoreska och anrika fiskeläget Ulvön.
Klicka för större bilder!
Efter några dagars latande styrde vi vår Cabby till Östersunds camping som var ny för oss. Den var stor och låg i centrala Östersund med "Storsjöbadet" inpå knuten. Även i Östersund åkte cyklarna fram och vi "gjorde" både centrum och Frösön på ett par dagar i strålande sol. Sista kvällen blev vi hembjudna till Kristers syster Katrin och hennes barn till hennes jättfina, gamla hus vid Storsjön i Ope. Krister, Mikaela och lillasyster Linda hade kommit bilandes från Stockholm under eftermiddagen och det var jättekul att träffa dem allihop. Tack för jättegoda laxcrepes och trevligt sällskap!
Sedan begav vi oss mot Åre och Duveds camping. Åååh vad vackert det var där! Höga fjälltoppar med snö på ena sidan och en vacker dal med en ringlande älv på den andra. Duveds camp var liten (och sliten) men var nog mest tänkt för vintercampare vilket alla uppställda öde husvagnar med vinterförgårdar vittnade om. Vi tog kabinbanan upp på Åreskutan 1274 m ö h. Vilken makalös upplevelse! Som jag sa till Ulf uppe på toppen; - Det är svårt att inte bli religiös när man får uppleva något sådant här! Bakom en bod med den otroligt vackra vyn upplevde jag en enorm tystnad (när inte kabinbanan var igång vill säga)... En tystnad som jag aldrig förr upplevt, nästan som om man befann sig i ett vacum. Första gången jag upplevt riktig tystnad tror jag och det var näst intill overkligt.
I valet och kvalet bestämde vi oss till slut för att inte ta med husvagn och bil till Trondheim (dyr bensin, slingriga upp-och-ner vägar och väg- och stadstullar) utan vi tog tåget från Duved station, något vi definitivt inte ångrar. Det tog ca 2 ½ timme enkel väg, men vilken väg sedan... Vårt två-vagnars-tåg stretade sig uppför fjällen bland trädgräns, fjällbjörkar och snö så att det slog lock för öronen. Synd att fönsterrutan var så skitig, korten som togs blev "prickiga". Trondheim visade sig vara en "liten" storstad med 170 000 invånare. Kullerstensgator, måsar, fiskebåtar, strandcaféer, butik(k)er, mycket gamla kyrkor (och en katedral)... allt i strålande sol och så där 28 graders värme... slickt rueligt!
Vägen hem från Åre gick via Östersund och inlandet vars väg kanske inte är den allra intressantaste. Vi hittade dock ett par smultronställen; Strömsund med sitt hembygdsområde vid älven med Beppe Wolgers Dunderklumpen som maskot och Storuman med sin vackert belägna och välskötta camping vid "Uman" (Umeälven) där vi stannade en natt.
Vilket fantastiskt land vi lever i...
Som finnen surmulet konstaterade i kabinbanan i Åre, då vi kritiserade de norska vägtullarna...
- Å vad har Sverige att skryta med då? Ni har ju inte ens Volvo, Saab och Eriksson längre...
Vad synd att vi inte svarade;
- Vi har landet vi lever i och svenskarna...
Ha det kära läsare!
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Hej igen! Så kul att ni är hemma så att det blir lite liv på bloggen igen! Ni verkar ha haft en helt underbar resa. Ska be att få tacka för de underbara bilderna som du har försett FotoFinnaren med!
Postat av: Eva själv
Hej Gunilla! Vi har haft det superbra på minisemestern men nu behövs Uffe snart igen på Kappa... Kul om bilderna kommer till användning på FotoFinnaren, kom på mig för sent att Älggräs inte alls är något Älggräs utan Hundkex... tur att du såg misstaget.
Kram
Trackback
