Utmaning
Nu kan det avslöjas... ... jag har gjort i ordning en ansökan till ett jobb på Tallbacka, en resursskola för elever i år 1-6 med bland annat koncentrations- och inlärningssvårigheter. Ända sedan ett studiebesök på Tallbacka, under min utbildning på universitetet, har jag sagt att där ska jag jobba en dag. Det vore det ultimata för mig att få ta mig an "strulpellarna" med både fasta gränser och rutiner men också med kramar och omtanke... dessa "strulpellar" som jag håller så nära mitt hjärta och som jag bara känner att jag måste få göra något för.
Nu är det en fast heltidstjänst ledig på Tallbacka och jag tvekade inte en sekund när jag började skriva mitt personliga brev... om än jag har världens bästa jobb och världens bästa klass just nu... det är bara något som jag måste få göra innan jag går i pension.
Hur blir det då? När får jag veta om jag har fått tjänsten? Hur tar mina elever och deras föräldrar det om de får besked om att jag byter skola till hösten? Vem tar över klassen om jag får tjänsten?..
Nu är det så att ingen behöver fundera över några konsekvenser längre för jag kommer inte att söka tjänsten... Den ska nämligen gå till en kille "fysiskt starkare än den starkaste niondeklassaren" som dessutom ska kunna ha hand om träslöjden enligt skolans rektor. Varför? Jo, Tallbacka ska samarbeta mer med Mellangård (resursskola för högstadiet) för att möjliggöra eventuella övergångar av elever... och högstadieelever kan vara stora, starka och stöddiga (om än med en mjuk kärna)... Jag kände hur som helst att detta jobb inte var ämnat för mig. Tyvärr!
Det var inte meningen... denna gång, men nästa gång det kommer ut en (vanlig) tjänst på Tallbacka då söker jag den, var så säker. Men just nu känns det bara helt fantastiskt kul att tänka år 2, med mina underbara elever, ASL, LärMit, LUS, praktisk matte, Storyline... jag har världens bästa jobb!
Tack rektorerna för ert stöd, er förståelse och er uppmuntran!
Ett ännu större tack för de otroligt goa kramarna, när jag berättade att jag dragit tillbaka min ansökan...
Hejsvejs!
Synd och bra! Synd att du inte fick infria din dröm, men otroligt bra för din nuvarande klass och dina kollegor! Du behövs lika bra där du finns - för alla runt omkring dig!!
Tack snälla Gunilla! Du beskriver ungefär det jag också känner; Synd och bra!
Ha det!
"Starkare än den starkaste nioklassaren"! Vet de inte att en kram har ännu större effekt än muskler? Men sen var det förstås det där med träslöjden...
Det kommer säkert fler tjänster och du "sitter inte i sjön", så det ordnar sig säkert en dag.
Kommer du ihåg då du sa till pappa att du skulle bygga en mjölkpall (en som står vid vägkanten kring byarna ) jag säger då det ,du är inte främmande för något, den skulle du ha som brevlåda och med blommor uti. kram mor
Hej Henny!
Du har så rätt... jag vet att jag svarade att "fysisk, det är jag..." men jag tänkte samma som du... behövs det verkligen en mans muskelmassa. Men jag tror att det inte var meningen att jag skulle ha det där jobbet, av en eller annan anledning. Å´jag har det så himla bra som jag har det.
Ha det som bäst!
Just det mamma, mjölkpallen... Det är så sant, vill man göra något så kan man göra det, oavsett vad det är.
Kram
