(L)evamittilivet

Har idag, för första gången, köpt vaxremsor för att slita loss behåringen på min bikinilinje och mina underben med rötter och allt. En expedit på Kicks tog sig tid att förklara hur det hela ska gå till och jag kände mig som en 15-åring som skulle raka benen för första gången...

I kväll har jag läst instruktionen, det räckte. I morgon plockar jag ut innehållet och känner på det, det räcker. På torsdag kväll ska det däremot slitas med hull och hår (och vem vet kanske med blod, svett och tårar också). Det lär sedan skina blankt som på Kojaks huvud i så där 3-4 veckor vilket skulle passa mig väldigt bra då coktailklänningen nu ska träs över min kropp om en dryg vecka och den visar en hel del ben...  

Visst är det livets ironi att där man VILL ha hår, tjockt, kraftigt och varför inte mörkt och lockigt, där är det glest och tunnsått som på en "tjälabränd" gräsmatta. Däremot där man INTE ALLS vill ha någon som helst behåring DÄR är det tjockt, kraftigt, till och med mörkt och lockigt... Någon driver med oss och skrattar åt våra fåfänga försök att ändra de fysikaliska lagarna. Undrar om denna någon har några egna kroppsliga problem?

"Slit och släng" blir kanske nya given, synd att det inte får göras på huvudet (men då drar man väl ut skinnet så mycket att när vaxet avlägsnats rullar sig det veckade överflödsskinnet ner i ansiktet som en rullgardin... hu). Nä där får det även i fortsättningen bli rakapparat.

Det ska kännas att man lever!
Om än det gör ont...