R.I.P (L)evamittilivet
Nu har jag bestämt mig... men det har inte varit något lätt val... känns ungefär som att lämna ifrån sig sin lilla busiga hundvalp eller den söta lilla kattungen, på grund av allergi, fast man egentligen inte alls vill.
Jag har lärt mig massor; att det skrivna ordets betydelse finns att höra i läsarens huvud, att det finns engagerade vänner och medmänniskor utanför den inre sfären som bryr sig, att det är fantastiskt kul att skriva när man har mottagare och får respons, att det krävs omtanke, eftertanke och ansvar att skriva och fotografera offentligt, att det är fantastiskt kul att skapa och att om det finns en mening och en djupare betydelse med det skapta, som andra kan ta till sig, känns det helt fantastiskt...
Trots dessa nya insikter så känner jag att mitt val är rätt. Min blogg skulle från början bara handla om vardagliga tankar och funderingar, som förvisso skulle beröra och så tankefrön hos andra, men som inte skulle handla om mig, min familj och mina privata angelägenheter... för vem skulle vara intresserad av det? Med tiden har min allmänna blogg mer och mer blivit något av en dagbok där vardagliga tankar och funderingar har fått ge plats åt mer personliga inslag. Inslag som inte bara gällt mig utan också mina närmaste. Det var inte tanken från början...
När jag nu snart, p g a min sjukdom, kommer att gå in i en period av behandlingar, så vet jag att min blogg kommer att präglas av mina känslor och tankar kring detta och därför väljer jag att lägga ner min älskade
"(L)evamittilivet!".
Jag vill tacka de 40-50 kända och okända läsare som följt min blogg dagligen! Jag vill också tacka den handfull medmänniskor som engagerat sig och skickat positiva, glada och uppmuntande kommentarer till mina inlägg. Det är tack vare er som mina 385 inlägg, under precis ett år, har blivit till en "levande" blogg. En "levande" blogg som nu går i graven...
Jag älskar nu mer än någonsin att skriva och fotografera och jag har verkligen funderat över vad jag ska göra av dessa nya intressen. Jag har en ny mapp i datorn som kanske någon gång kan bli till en bok eller en "tankesamling"... vi får se.
Dessutom finns det en tanke om att så småningom starta en ny blogg som inte ska handla om mig och min familjs tankar och känslor utan om vardagliga saker som människan kan förundras över och lära av, små guldkorn i vardagen...
Kan kanske bli (L)äramittilivet eller varför inte Upp(L)evamittilivet ...
Ni får hålla ögonen öppna.
Tack för mig och var rädda om er!
Miljoners kramar från mig!
(Ironia, Fransesca och Evy hälsar och tackar också!)
Kommer sakna Din UNDERBARA blogg. Den har innehållit många tankar, funderingar och skratt. Många gånger har man skrattat sig dubbelvikt åt alla tokigheter :D och många gånger har man fått sig en funderare på det Du skrivit. Ha de bra många kramar
Vad har hänt nu då,bara att se dej i ögat är ju en rolig grej, och alla påhitt, jag fattar ingenting, men det är ditt beslut,du kan inte sluta ,utan du kommer i en annan tappning är jag säker på. Tack för alla roliga och tänkvärda inslag. Hoppas du ändrar dej . KRAM MOR OCH FAR
Tack söta Eva för alla tänkvärda inlägg vi fått läsa. Det har alltid varit spännande att öppna din blogg för att ta del av din värd. Säkert kommer både du och vi andra att lida av abstinensbesvär ett bra tag framöver. Men vi kan också förstå ditt ställningstagande.
Vi önskar dig god bättring och ser fram emot att möta dig i en ny blogg så småningom.
Jag kommer att sakna dina blogg
Jag kommer ett sakna din blogg
Vet ej hur det kunde bli så fel, inget namn och dessutom två gånger likadant inlägg. Ibland lever datorer sitt eget liv..
Kram Birgitta S
Varför slulle det komma en lever och stöka till för oss som älskat din blogg.Man skulle kunna skoja till det med "levermittilivet" men så gör man ju inte, min uppfostran förbjuder det Många kramar från pappsen
NEEEEEEEEJ, Vad ska jag nu läsa då???? Det har ju blivit rutin framför datorn med snabblänk till din sida. Först PT´s Hemsida (kolla senaste nyheterna) Sen Blocket (För att se om man vill köpa nåt...) Å sen fasters blogg för att se hur du har det mittilivet. Sen så har man kollat "igenom" hela webben... Men å andra sidan, så till alla som misströstar din sida. Kan man väl hoppas att din mailadress finns kvar?
KRAM // Lillebror.
Kära lilla du ...hur är det med dig lilla söta...jag är Kickis, Carina Morins mor ..jag går ofta in på din intressanta blogg ...jag har hört av Kicki att du inte mår så bra men lilla du jag kan bara be för dig och hoppas att du får det bra och kommer tillbaka till oss frisk ock kry...jag har förälskat mig i din blogg..läser den ofta.Jag har hört att du också tjänstgör som lärare som jag gjort...nu mera är jag pensionär...Men lilla söta du jag vill att du kommer tillbaka och orkar skriva några rader till oss som väntar....Tänker på Dig..kramar och åter kramar från Kickis mor Barbro...jag tänker på dig...!!
Kommer att sakna din underbara blogg. Vad ska man nu läsa varje dag. Jag blev så glad när jag läste att det såg så bra ut med din lever. Vi hörs. Ha det så bra.
Så synd... :-( Jag förstår dig, men kommer att sakna din blogg SÅ mycket!
Stort tack för att du delat med dig av ditt liv och dina tankar! Jag kommer att sakna din blogg för genom att läsa den varja dag har det känts som om du varit nära och inte typ 100 mil bort. Men det är nog ett klokt belut du har fattat. Som alla dina beslut tenderar att vara ;-) Kram!
TACK, tack, tack alla underbara vänner och läsare! Jag läser era kommentarer med tårar i ögonen... skulle vilja skriva något redan nu, men har lovat mig själv att det får vara bra nu. Men det känns himla smickrande och härligt att höra att min blogg har kunnat glädja så många. Näe, nu ska jag ta hand om min lever (pappa, den med "levermittilivet" var en fem-etta)och den kommande flytten. Till våren får jag se hur det känns. Jag antar att bloggen kommer att ligga kvar och om (när) jag startar upp något nytt så meddelar jag er på bloggen (eller så mailar jag). Kanske det är så att någon av er kommer att starta en egen blogg? Varför inte? Skulle vara jättekul! Jag lovar "starthjälp"...
Ha det nu som allra bäst! Var rädd om er! Å´ tänk inte "Lever endast idag" utan lev alla dagar, men gärna som om varje var den sista... JAG ska leva varje dag i minst 40 år till och jag ska tvinga min lever att hänga med på det...
Pussar och kramar!
Jag kan säga att jag också kommer sakna din blogg! Och det är riktigt glädjande att besöket i sunderbyn gick bra och att det såg bra ut med din lever! Jag tror på dig!
Tack gulliga Emma! Jag tror också att detta ska ordna sig!
Kram
Jag kikar in varje dag för att se om det har kommit något nytt här trots allt... Suck.
Jag saknar dej,nu får jag titta på tavlan som Ragge målat och som jag har som skrivbordsbild, du ser att du är saknad , alla tänker på dej. puss mor
hejj eva du har en jätte fin blogg hoppas attt det går bra i ditt liv saknar dig vi syns på skolan på nån rast!!
